Japp, här är jag igen!
Tystnad är aldrig bra som jag skrev om i förra inlägget men är det något sittande regering lyckats med är det faktiskt att riktigt knuffa ner mig till fotknölarna genom sin åtstramande politik. Att för första gången i livet inte vara självförsörjande är knäckande och jag lovar - ingen människa blir friskare av det. Näpp. Så det så. Hoppas idiotin med att utförsäkra folk från sjukförsäkringen går till historien som den dummaste och mest kostsamma sociala åtgärd som någonsin utförts i svenska samhället.
Jag kan inte se någon fördel med att stjälpa folk så de blir ännu sjukare, den ekvationen funkar helt enkelt inte hur man än försöker lösa den.
Uppenbarligen klarar inte ens Försäkringskassans anställda att begripa det. En handläggare jag pratat med visste inte att man inte kan ha sjukpenning medan man är utförsäkrad....... Say no more.
Nu har regeringen hittat på ett nytt bidrag för utförsäkrade. Alla skulle ju kunna jobba och försörja sig och betala skatt istället för att leva på bidrag. Mer bidrag än så här som jag nu kommer att få har jag aldrig haft. Den enorma fördelen är att jag månatligen slipper begära pengar för varje räkning för livsuppehållande funktioner så som el och uppehälle alltså. Jag slipper lämna in kontoutdrag som visar alla in- och utgifter och slipper försöka förstå mig på att regelverket ändras för varje gång jag ställer samma fråga. Nu har jag ändå den enorma fördelen att ha arbetat inom socialtjänsten. OM det nu kan räknas som fördel. Jag betvivlar efter de senaste åtta månaderna.
Det nya bidraget heter Boendetillägg. Det är till för oss som tidigare haft sjukersättning, blivit utförsäkrade, är det osv. Det gör att kommunerna slipper oss många av oss inom socialtjänsten. I alla fall inom försörjningsstödet. Tanken är att vi ska återfå chansen att bli självförsörjande. Oavsett om man har en bostad eller ej kan man lyfta detta bidrag och så långt är allt gott och väl.
Men jag kan ändå inte förstå varför jag ska få ett skattefritt bidrag istället för att få samma pengar som beskattningsbar inkomst. Jag kommer att få mindre pengar än innan utförsäkringen men mer än med försörjningsstöd. För andra kanske det blir annat resultat. Jag tillhör de lyckliga som i alla fall har en inkomst och inte är nollklassad som det så fint heter.
Tänker man några steg längre fram kan man ju förstå att den gruppen kommer få enormt låga inkomster som ålderspensionärer vid 65 års ålder... eller 75 eller vad det nu än kommer att bli. Med andra ord dömd till att leva på mer bidrag än någonsin tidigare.
Överlag saknas begreppet helhetssyn i samhället idag. Ingen verkar vilja se till helheten kring individen och dennes situation. Som gammal social omsorgare kan jag bara konstatera att utbildningen jag gick på 80-talet egentligen är mer aktuell än någonsin. Vårt fokus var just att se till helheten för individen medan andra samhällsfunktioner tog hand om den lilla delen av människan de hade hand om.
Inte undra på man känner sig ensam om det tänket. Finns det ens någon politiker med social omsorg som bakgrund??? Vi kanske alla gått i däck för länge sen av att gång på gång se idiotin i politiska beslut?
Hur som haver, hur idiotiskt jag än kan tycka att dessa nya reformer än är så kommer jag slippa uppta en handläggares tid inom försörjningsstöd hädanefter i alla fall och det är nog både hon och jag tacksamma för. Och kommunens ekonomi måste genom ett trollslag bli bättre. För jag har varit långt från ensam om detta. Vi är bara tysta. Inte ensamma.
Och för att rapportera om skuldsaneringsfrågan så är jag på gång att ansöka om en ny sådan. Skulderna har minskat faktiskt så chansen att få den beviljad är väl inte så stor. Men har bra läkarintyg, har en årsinkomst under 100 000 och urgamla skulder. Tvivlar på att det räcker för även den delen av samhället saknar helhetssyn. Denna gång har jag till skillnad mot förra omgången stöd av en kommunal skuldrådgivare och vilken skillnad.... hon gör mitt jobb!!! Otroligt skönt! Vilket stöd! Nu är det aldrig lika jobbigt att söka en andra gång som den första, i alla fall inte i mitt fall men ändå....
Förutom detta har jag ett par pågående ärenden som ligger hos Förvaltningsrätten. Tänk om det funnes en kommunalanställd tjänsteman som hjälpte mig med dessa överklaganden också så som skuldrådgivaren gör... Försäkringskassan har hela avdelningar med jurister och advokater, jag är alldeles ensam. Nog för jag kan läsa utantill och skriva in de uppgifter de behöver men hallå..... det handlar om resten av mitt liv det här och jag upplever mig vara helt rättslös.
Det kom papper från förvaltningsrätten häromdagen och och för tredje gången innehöll det ny information från Försäkringskassan. För första gången stod det klart och tydligt vad mina handlingar ska styrkas med, tidigare har det varit luddiga omskrivningar och jag har gjort så gott jag kunnat. Nu fick jag veta att jag ska styrka mina krav med intyg om det, det, det och det. Det har jag inte gjort så de avslår min ansökan om det och det. Jaha. Och varför i hela fridens da'r säger inte den handläggaren det till mig direkt när jag ansöker??????????????
Nä tvi vale. Det finns ingen lag som förbjuder mig att söka igen för tvivlar på att tre olika läkare hinner få fram de uppgifter som krävs för att ordna till luckorna som finns i mina papper men.... VAD KOSTAR INTE DETTA SAMHÄLLET????
Åter igen. Bristen på helhetssyn är uppenbar.
Med risk för att bli galen på livssituationen så kämpar jag vidare.
Över alla under har jag i alla fall lyckats få ny bostad. Helt fantastiskt. Ska flytta in till en hyresvärd som har ordning och reda och bostäder man slipper bli sjuk av, där renoveringar sker när så är nödvändigt osv osv. Det ska bli så skönt.
Hur jag ska ha råd och möjlighet att ro detta projekt i land vet jag inte. Men igår kom i alla fall beslutet om det nya boendetillägget från Försäkringskassan. Jag är återigen självförsörjande. Tack för det.
Tur jag har vett om att vara tacksam för det goda som sker och ha fokus på det.
