Jag är numera ingen flitig bloggare men lite då och då händer det saker i livet som får mig att inte tiga still i min trötthet längre. Igår var jag på ett möte med bl.a FK och AF på den plats där jag arbetstränat senaste tiden. Under den här tiden har jag ganska snabbt blivit mycket sjukare och har kämpat med livslusten då all min lilla ork använts till att bokstavligen överleva.
Kombinerat med dessa tider för arbetsträningen har jag fortsatt med sjukgymnastik, diverse utredningar om min hälsa osv så jag har varit ganska fullbokad - långt mer än vad orken räckt till för. Eftersom min läkare tryckt på att jag under inga villkor får plocka bort sjukgymnastiken så har jag valt att prioritera den och har meddelat arbetsstället att nu har jag för mycket inbokat så jag kan inte komma idag, alternativt att tröttheten slagit till och jag har slutat fungera över huvudtaget och därför sjukanmält mig.
Nu visar det sig på detta möte att man på arbetsstället trott att jag prioriterat fel i livet och att jag kanske ska fundera över att om jag ska till jobbet dagen efter så kanske jag ska lägga mig lite tidigare så jag med andra ord slipper vara så trött. Därtill är det bra om jag funderar över valen över andra åtaganden jag gör och att jag kanske inte kan klara av allt jag vill göra när jag jobbar precis så som de själva får göra i sina liv.
Här satt jag bara och gapade av pur förvåning. Jag har aldrig i hela mitt liv hört någon misstolka mig något så enormt. Nu säger dessa funderingar mycket mer om den som uttryckte dem än om mig och jag inser att jag skulle varit övertydlig i allt vad jag sagt under hela denna tid. Problemet är att jag är inte van att behöva förklara och uttrycka mig alltför super- och övertydligt för jag är van att bemötas med respekt och tillit till att det jag säger är sant. Okej, de här människorna känner mig inte men jag har mött många andra som inte heller känt mig och ändå inte tolkat mig så helt fel.
När jag har sjukanmält mig pga min trötthet så betyder det inte att jag gjort felaktiga val som leder till trötthet. Okej, det finns säkert människor som gör så men jag tillhör inte dem då jag har fullt upp med att ta mig genom en dag i taget och oftast en del av dagen i taget. Min trötthet kommer av sjukdom och om jag har energi till 30 min sysselsättning en dag så går den energin till att ta mig upp ur sängen, fixa maten och hygienen. Har jag tur kan jag i den processen få mer energi så jag får något mer gjort än så men ibland stannar tillvaron den dagen där och inget mer händer, Och då menar jag INGET MER. Ingen tvätt blir tvättad, ingen träff med någon god vän, ingen aktivitet över huvudtaget. Jag blir liggandes eller sittandes hemma helt enkelt.
Andra dagar är bättre dagar och då kanske orken räcker till de där starttimmarna på morgonen med effektiv tid på 30 - 40 min (fördelat på tre timmar ca pga värk, stelhet och trötthet) OCH en aktivitet därtill, exempelvis besök på sjukgymnastikens gym. Efter ett sådant besök måste jag ta mig hemåt så snart som möjligt, ibland blir jag sittandes i bilen totalt slut och kan inte ens köra bilen hem utan då får jag vackert vänta tills orken kommer tillbaka vilket kan ta mellan 1-2 timmar. Jag är ändå tacksam för tänk om orken inte återvänder när jag sitter där och hämtar igen mig? Tänk om den gamla bilen inte fungerar längre så jag får lov att åka buss med all mertid det kräver och inte minst alla dofter och allergener de övriga passagerarna för med sig som jag reagerar på? Nej, jag är tacksam och hänger mig åt den känslan för annars skulle jag inte orka.
Väl hemma efter ett sådant besök så händer inget mer den dagen utan det är bara vila som gäller. Absolut inget mer. Ingen disk blir diskad, ingen mat blir lagad, absolut inget händer mer än vila. Ibland kan jag orka läsa eller se på tv under vilan men det är ingen självklarhet eller något jag tar för givet.
En annan dag kan det på schemat stå arbetsträning i ca 2 timmar. Då startar jag dagen i min egen takt några timmar innan jag ska vara på plats och är jag övertrött orkar jag inte ens starta men här har jag faktiskt nytta av min envishet som är det som gör att jag kämpar vidare för jag vill så gärna... jag vill orka jobba, jag vill få ta del av en arbetsgemenskap, jag vill träffa trevliga människor och ha fullt fart i mig så jag får vara den jag egentligen är...
Innan jag började min arbetsträning hade jag ett veckoschema som fick mig att vara helt slut men som ändå gjorde att återhämtningstiderna låg någorlunda i fas med vad jag orkade med, jag upplevde att jag hade uppnått en platå av viss stabilitet i vardagen. Att tillföra ytterligare två dagars aktivitet var egentligen dömt att misslyckas men för att överhuvudtaget kunna ha en chans att få den sökta sjukersättningen (sjukpensionen) måste alla möjligheter till att kunna vara yrkesverksam vara uttömda. Det förstår och respekterar jag till fullo - och finns det en chans, om än en mikroskopisk sådan att jag ska kunna arbeta igen, vill ingen hellre mer än mig få denna chans.
När jag nu så arbetstränat så innebär det att jag har tagit bort allt på plus-sidan i tillvaron som att gå på intressanta föreläsningar, träffa vänner för en fika i all enkelhet, jag har inte kunnat städa och tvätta hemma, har glömt mängder med saker som trots sin viktighet ändå fallit bort ur min existens... jag har ägnat mig åt att överleva och har haft som prioritet ett att ha mina medicinska vårdkontakter och som prioritet två sköta min arbetsträning och jag har kämpat som attan. Jag har gjort kloka val för att klara av detta och jag har inte kunnat få till en fungerande vardag hur jag än försökt.
Vad sjutton kan jag mer göra??????
Jo, jag kan välja att till varje pris ÖVERLEVA för livet är trots allt viktigare än att valsa i takt med försäkringskassa och arbetsförmedling, präktiga handledare som sitter inne med alla svar utan att ha någon som helst kunskap om mig och mina tillgångar och tillkortakommanden.
Jag väljer LIVET och jag är nöjd med mitt beslut, DET goda har kommit ur dessa hemska månader med sin kränkande avslutning. Vad FK lämnade för besked återkommer jag till.
Visar inlägg med etikett överleva. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett överleva. Visa alla inlägg
onsdag 11 maj 2011
fredag 29 oktober 2010
Engagemang
Jag är just nu alldeles för trött för att orka med något mer än att ta mig runt i vardagen. Många bra saker händer i mitt liv - blogga om eländet våra politiker ställer till med tack vare bristande ansvar bär mig emot just nu. Jag vill innerligt att bloggarlusten återvänder för vi som grupp får ej tystna, vi måste skriva vidare, vi måste protestera, vi måste ta för oss och visa på att vi också har rätt till ett värdigt liv. Vi som lärt mycket av processen har ett ansvar att föra våra kunskaper och vårt hopp om en bättre framtid vidare. Jag tänker inte ge upp, jag ska fortsätta kampen. Men just nu måste jag ha en liten paus medan annat pågår i mitt liv. I'll be back... :)
onsdag 4 augusti 2010
Robin Hood Politik
Efter att ha läst Dwights inlägg står det återigen klart att Sverige har infört Robin Hood-politik och det enda vettiga med det är väl att vi åter gemensamt kan kämpa för solidaritet och därmed ta ansvar för och hjälpa varandra till att kunna leva ett gott liv....
Och all vettighet däri som jag kan skåda må väl vara att vi i slutänden kanske kan få ett bättre samhälle för ALLA. Ju mer man läser och lär ju mer ojämlikt inser man att vårt Sverige av idag faktiskt är. Och jag fortsätter att vara trött lite till. Tyvärr. Frågan ska inte kännas övermäktig men ibland gör den det. Men jag tror på förändring till det bättre innerst inne. Och jag vägrar hålla tyst, det har jag gjort så många år tidigare så det räcker med det.
Fler som inte håller tyst är Nattljus som skriver dagbok om livet som utförsäkrad från försäkringskassan. The Rocker skriver om tudelningen av vårt rike. No Cash berättar om livet som svartlistad som är synonymt med överskuldsatthet. Mannan minns gamla tider och Ulrika har hittat en blogg som tidigt beskriver KFM:s roll när det gäller möjliggörandet av sms-lånens överlevnad. Och fler skriver vidare. Och kämpar vidare.
När det gäller sms-lån har jag hört och sett en del senaste tiden. Dock har jag ingen personlig erfarenhet av dem. Vilket jag är glad för såklart. Har man inga pengar och inte vet vart man ska vända sig kan jag förstå att det kan vara lätt hänt att slänga iväg ett sms och så vips kan man ställa fram mat på bordet ännu en tid.
På min tid när det inga pengar fanns till mat och livet var som jävligast fanns inga sms-lån så mina funderingar är att hur sjutton gjorde vi då? När den senare delen av sommaren så här närmar sig minns jag våra cykelturer och lyckan då vi hittade ett ensamt plommonträd och kunde ha fest! Eller ännu hellre: Äppelträden vid vägkanter ursprungna från bilisters sopor. Många år senare fruktbärande äppelträd som kan ge så mycket mat till den som ingen mat har.
Äppelkompott, äppelkaka, äppelpaj, äppelmos för billig peng... i stort sett bara att tillsätta socker och en hoper arbete och så fylla frysen... Yes! Sensommartider kan vara bra tider!
Och snälla släktingar. Tack och lov för dem. En stor karta ägg eller två... ibland till och med tre. Stod sig så länge då de var pinfärska när de kom hem till oss. Även kött och annat hittade hem och tack för det, vi hade inte klarat oss utan den hjälpen.
Men alltså inga sms-lån, tack och lov. På något sätt lyckades vi ändå överleva även de stunder det såg som värst ut. Hur som helst så kom det till slut pengar någonstans ifrån. Men ibland var de där stunderna av väntan otroligt långa.
Så tänk på det du Reinfeldt om du inte har annat att tänka på. Förresten. Tänk på det. Ständigt. Speciellt varje gång du äter och mår riktigt gott.
Och tänk på att om man VILL FÖRÄNDRA NÅGOT SÅ KAN MAN DET.
Svårare än så är det faktiskt inte.
Och ännu en bild av BALANS för att påminna mig själv om att det måste uppnås. På ett eller annat sätt. Någon gång.
Läs även andra bloggares åsikter om fattigdom, kronofogden, solidaritet, fattiga riddare, robin hood, politik
Pingat på Nyligen Twingly och Bloggping
Och all vettighet däri som jag kan skåda må väl vara att vi i slutänden kanske kan få ett bättre samhälle för ALLA. Ju mer man läser och lär ju mer ojämlikt inser man att vårt Sverige av idag faktiskt är. Och jag fortsätter att vara trött lite till. Tyvärr. Frågan ska inte kännas övermäktig men ibland gör den det. Men jag tror på förändring till det bättre innerst inne. Och jag vägrar hålla tyst, det har jag gjort så många år tidigare så det räcker med det.
Fler som inte håller tyst är Nattljus som skriver dagbok om livet som utförsäkrad från försäkringskassan. The Rocker skriver om tudelningen av vårt rike. No Cash berättar om livet som svartlistad som är synonymt med överskuldsatthet. Mannan minns gamla tider och Ulrika har hittat en blogg som tidigt beskriver KFM:s roll när det gäller möjliggörandet av sms-lånens överlevnad. Och fler skriver vidare. Och kämpar vidare.
När det gäller sms-lån har jag hört och sett en del senaste tiden. Dock har jag ingen personlig erfarenhet av dem. Vilket jag är glad för såklart. Har man inga pengar och inte vet vart man ska vända sig kan jag förstå att det kan vara lätt hänt att slänga iväg ett sms och så vips kan man ställa fram mat på bordet ännu en tid.
På min tid när det inga pengar fanns till mat och livet var som jävligast fanns inga sms-lån så mina funderingar är att hur sjutton gjorde vi då? När den senare delen av sommaren så här närmar sig minns jag våra cykelturer och lyckan då vi hittade ett ensamt plommonträd och kunde ha fest! Eller ännu hellre: Äppelträden vid vägkanter ursprungna från bilisters sopor. Många år senare fruktbärande äppelträd som kan ge så mycket mat till den som ingen mat har.
Äppelkompott, äppelkaka, äppelpaj, äppelmos för billig peng... i stort sett bara att tillsätta socker och en hoper arbete och så fylla frysen... Yes! Sensommartider kan vara bra tider!
Och snälla släktingar. Tack och lov för dem. En stor karta ägg eller två... ibland till och med tre. Stod sig så länge då de var pinfärska när de kom hem till oss. Även kött och annat hittade hem och tack för det, vi hade inte klarat oss utan den hjälpen.
Men alltså inga sms-lån, tack och lov. På något sätt lyckades vi ändå överleva även de stunder det såg som värst ut. Hur som helst så kom det till slut pengar någonstans ifrån. Men ibland var de där stunderna av väntan otroligt långa.
Så tänk på det du Reinfeldt om du inte har annat att tänka på. Förresten. Tänk på det. Ständigt. Speciellt varje gång du äter och mår riktigt gott.
Och tänk på att om man VILL FÖRÄNDRA NÅGOT SÅ KAN MAN DET.
Svårare än så är det faktiskt inte.
Och ännu en bild av BALANS för att påminna mig själv om att det måste uppnås. På ett eller annat sätt. Någon gång.
Läs även andra bloggares åsikter om fattigdom, kronofogden, solidaritet, fattiga riddare, robin hood, politik
Pingat på Nyligen Twingly och Bloggping
tisdag 27 juli 2010
Vilans dag
Idag behövde jag en dag i vila efter gårdagen. Jag fick mycket gjort igår men oj så trött jag är idag. För att summera dagen igår skriver jag ändå några rader.
Fogden skrev jag ju om igår, orkar inte bli upprörd igen så låter det inlägget tala för sig självt. Har idag i alla fall fått veta att fler än jag råkar ut för detta pga myndighetens rutiner så jag ska göra vad jag kan för att uppmärksamma problemet. Tjänstemännen som jobbar där verkar inte vilja ha den viljan fast det är de som blir drabbade av strandsatta personer, gång på gång. Antar många mellanlandar där i sin karriär i väntan på nytt jobb... bättre att jobba på fogden än att gå arbetslös som jurist eller? Troligen.
I telefon med CSN fick jag sätta mina lånebetalningar på halvårsbetalning istället för månadsbetalningar, en besparing i avgifter och minskande av antalet brev i lådan som blir rejäl. Detta är en försiktighetsåtgärd ifall jag får avslag på min skuldsaneringsansökan. Jag klarar inte av utmätning OCH återbetalning av studielån, har provat i ett halvår på ett ungefär och jag lovar, det är ingen hit alls. Faktiskt en omöjlighet.
Ett bistert nederlag då jag i snart tre års tid investerat mängder av kämpande och pengar i att komma ur skuldträsket. CSN bet både mig och sig i svansen när de gav impulsen i höstas till att få egendom och lön utmätt i flerdubbel bemärkelse. Synd att man har så hög betalningsmoral. Nu har jag ju tid att drömma om vad jag istället kunnat göra för de ca 35 000 som är inbetalt där helt i onödan. Jag kan i alla fall bevisa för skuldsaneringsteamet att jag då sannerligen kämpat hårt, det kanske är värt något. Men, det jag egentligen skulle skriva var att handläggaren var otroligt trevlig och serviceminded på telefon. Hon förstod problemet snabbt och fixade till det hela. Thank's!
Jag fick av FK veta att avdraget på bostadstilläg troligtvis hamnar på runt en tusenlapp för det inneboende barnet men säkert vet de inte förrän de behandlat just min ansökan. Enorma telefonköer så de ringde upp när jag stod utanför socialkontoret :) Snacka om timing. :)
En god vän sa senare på kvällen att de på annat FK-kontor räknar barnen som barn tills de fyllt 20 år. Varför blev jag inte ens förvånad det lilla minsta? Men beskedet jag fått är att mitt barn är inneboende efter avslutad gymnasiegång.
Inne på socialkontoret blev vi väldigt väl bemötta. Vi var där för att sonen skulle söka pengar igen. Förra gången sökte han för juli månad och fick avslag. Denna gång gällde det augusti månad och han fick bifall redan muntligen. Jobbsökarlistan fick godkänt då han sökt med stor bredd. Jag berättade om vår situation och att jag är medveten om vår kommuns policy att jag som förälder förväntas försörja mitt barn till och med 21 års ålder. Men att jag nu kunde bevisa att jag inte kan göra det och bad därför även om bidrag till hyran för den del FK anser att sonen ska betala hemma. Jag berättade även om Kronofogdens enorma klantighet att jag inte som papprena visar har 400 i utmätning denna månad utan 900 fast beslutet säger ett annat. Och jag blev trodd. Gudars vad det kändes skönt.
Jag kunde visa att bostadbidraget upphört och jag gav henne fullmakt att kontrollera mina uppgifter hos FK för jag har verkligen inget att dölja. Hon ifrågasatte bara om jag själv fått pengar så att jag klarar mig snälla människa. Jag blev faktiskt stum. En liten stund. :) Jag tänkte till och kände att jag orkar inte mer trassel utan bad snällt om att få hjälp med lite hyrespengar utifrån sonens ansökan för då skulle vi ändå kunna ta oss runt även om vi faktiskt ligger back. Hon konstaterade att den möjlighet de kanske skulle kunna ha att ordna med det var i så fall det bostadsbidrag som upphört. Men hon kunde inget lova men för mig kändes det guld värt att hoppet ändå fanns. Innan vi gick därifrån lovade hon dock att göra vad hon kunde och det kändes lite som plåster på såren efter fogdens blunder och dumma rutiner. Det tar tre dagar på ett ungefär att få besked så väntans tid är inne.
Under eftermiddagen idag loggade sonen in på sin internetbank och kom lite förvirrat och frågade om han skulle ha pengar på sitt konto framöver någonstans ifrån... Näe....? Då visade det sig att handläggaren på socialkontoret redan bokfört pengar enligt normen och hyrestillskottet vi sökte om. Så pengar kommer inom några dagar.
Och genast går det lite lättare att andas. Hyran blir betald även denna månad. Och vad jag kan se nu kommer vi även att ha matpengar. Tack. En liten stund fungerar vårt samhälle precis som det ska på just den här fläcken här och nu. Jag är glad för det. Och får ork att kämpa en liten stund till.
Har du inte läst Mannans suveräna inlägg från igår är det inte för sent ännu!
Läs även andra bloggares åsikter om CSN, FK, Kronofogden, Socialtjänsten, överleva
Pingat på Intressant.se Twingly Bloggping Nyligen
Fogden skrev jag ju om igår, orkar inte bli upprörd igen så låter det inlägget tala för sig självt. Har idag i alla fall fått veta att fler än jag råkar ut för detta pga myndighetens rutiner så jag ska göra vad jag kan för att uppmärksamma problemet. Tjänstemännen som jobbar där verkar inte vilja ha den viljan fast det är de som blir drabbade av strandsatta personer, gång på gång. Antar många mellanlandar där i sin karriär i väntan på nytt jobb... bättre att jobba på fogden än att gå arbetslös som jurist eller? Troligen.
I telefon med CSN fick jag sätta mina lånebetalningar på halvårsbetalning istället för månadsbetalningar, en besparing i avgifter och minskande av antalet brev i lådan som blir rejäl. Detta är en försiktighetsåtgärd ifall jag får avslag på min skuldsaneringsansökan. Jag klarar inte av utmätning OCH återbetalning av studielån, har provat i ett halvår på ett ungefär och jag lovar, det är ingen hit alls. Faktiskt en omöjlighet.
Ett bistert nederlag då jag i snart tre års tid investerat mängder av kämpande och pengar i att komma ur skuldträsket. CSN bet både mig och sig i svansen när de gav impulsen i höstas till att få egendom och lön utmätt i flerdubbel bemärkelse. Synd att man har så hög betalningsmoral. Nu har jag ju tid att drömma om vad jag istället kunnat göra för de ca 35 000 som är inbetalt där helt i onödan. Jag kan i alla fall bevisa för skuldsaneringsteamet att jag då sannerligen kämpat hårt, det kanske är värt något. Men, det jag egentligen skulle skriva var att handläggaren var otroligt trevlig och serviceminded på telefon. Hon förstod problemet snabbt och fixade till det hela. Thank's!
Jag fick av FK veta att avdraget på bostadstilläg troligtvis hamnar på runt en tusenlapp för det inneboende barnet men säkert vet de inte förrän de behandlat just min ansökan. Enorma telefonköer så de ringde upp när jag stod utanför socialkontoret :) Snacka om timing. :)
En god vän sa senare på kvällen att de på annat FK-kontor räknar barnen som barn tills de fyllt 20 år. Varför blev jag inte ens förvånad det lilla minsta? Men beskedet jag fått är att mitt barn är inneboende efter avslutad gymnasiegång.
Inne på socialkontoret blev vi väldigt väl bemötta. Vi var där för att sonen skulle söka pengar igen. Förra gången sökte han för juli månad och fick avslag. Denna gång gällde det augusti månad och han fick bifall redan muntligen. Jobbsökarlistan fick godkänt då han sökt med stor bredd. Jag berättade om vår situation och att jag är medveten om vår kommuns policy att jag som förälder förväntas försörja mitt barn till och med 21 års ålder. Men att jag nu kunde bevisa att jag inte kan göra det och bad därför även om bidrag till hyran för den del FK anser att sonen ska betala hemma. Jag berättade även om Kronofogdens enorma klantighet att jag inte som papprena visar har 400 i utmätning denna månad utan 900 fast beslutet säger ett annat. Och jag blev trodd. Gudars vad det kändes skönt.
Jag kunde visa att bostadbidraget upphört och jag gav henne fullmakt att kontrollera mina uppgifter hos FK för jag har verkligen inget att dölja. Hon ifrågasatte bara om jag själv fått pengar så att jag klarar mig snälla människa. Jag blev faktiskt stum. En liten stund. :) Jag tänkte till och kände att jag orkar inte mer trassel utan bad snällt om att få hjälp med lite hyrespengar utifrån sonens ansökan för då skulle vi ändå kunna ta oss runt även om vi faktiskt ligger back. Hon konstaterade att den möjlighet de kanske skulle kunna ha att ordna med det var i så fall det bostadsbidrag som upphört. Men hon kunde inget lova men för mig kändes det guld värt att hoppet ändå fanns. Innan vi gick därifrån lovade hon dock att göra vad hon kunde och det kändes lite som plåster på såren efter fogdens blunder och dumma rutiner. Det tar tre dagar på ett ungefär att få besked så väntans tid är inne.
Under eftermiddagen idag loggade sonen in på sin internetbank och kom lite förvirrat och frågade om han skulle ha pengar på sitt konto framöver någonstans ifrån... Näe....? Då visade det sig att handläggaren på socialkontoret redan bokfört pengar enligt normen och hyrestillskottet vi sökte om. Så pengar kommer inom några dagar.
Och genast går det lite lättare att andas. Hyran blir betald även denna månad. Och vad jag kan se nu kommer vi även att ha matpengar. Tack. En liten stund fungerar vårt samhälle precis som det ska på just den här fläcken här och nu. Jag är glad för det. Och får ork att kämpa en liten stund till.
Har du inte läst Mannans suveräna inlägg från igår är det inte för sent ännu!
Läs även andra bloggares åsikter om CSN, FK, Kronofogden, Socialtjänsten, överleva
Pingat på Intressant.se Twingly Bloggping Nyligen
lördag 17 juli 2010
Överlevnadskonstnär
Ett land blir inte bättre än hur de som har det sämst ställt har det. Var tog solidariteten vägen? Jag vill gärna tro att gemene man vill att alla ska ha det bra i vårt fina land.... men varför vill inte alla det?
4482 kronor ska räcka till väldigt mycket som Ulrika skriver i Fattiga Riddarnas blogg igår.
Det fick mig att tänka på vilken överlevnadskonstnär man blivit. Ibland glömmer man det. Här följer några exempel.
Att baka bröd. Bröd är fruktansvärt dyrt och det är något som går att fixa hemma istället för att handla dyrt i butiken där brödet ofta inte är speciellt gott, undantag finns men de är få. Under vintern lärde jag mig att baka med surdeg. Det är ren och skär magi. Jäst är inte dyrt men det är en fascination i att se vatten, salt och mjöl förvandlas till gott, mustigt bröd som är väldigt hållbart. Det man behöver är en degbunke och en slev att röra med... samt en ugn att grädda brödet i... eller baka av som proffsen säger. Tack till alla bloggare som delar med sig av sina tips. Igår blev det till och med pizza bakat på surdeg... så smarrigt! :) Önskar jag kunde göra ost hemma också... :)
Extrapriser. Att hitta det mesta man vill köpa till så bra pris som möjligt är en sport. Som sonen en gång uttryckte det när vi hade ca 70 kr att handla på ica maxi för. De har självscanning system där och man kan ha koll på vad det kommer att kosta i kassan. Minus rabatter, kuponger etc som avslöjar sig i kassan. Gör vi si kan vi göra så, eller så gör vi så, så blir det si.... "Mamma... det är mycket roligare att handla när man har ont om pengar...." Ja, vad säger man.... gör man det till en sport så går det...
Prismedvetenhet. Man blir en fena på att hitta saker på extrapris och vet var man kan köpa olika saker till bästa pris. Ögon och öron öppna jämt. Undrar vad som skulle hända om den energin kunde användas till annat... Nåja, det är som det är. Och för att försöka uppnå bästa balans hos sig själv gör man så gott man kan. Är ett kilo hamburgare 12 kr billigare på Lidl så inte sjutton handlar man de på Maxi inte. Så är det.
Loppisar. Underbara upfinning. Många saker finns till och med i nyskick, andra väl använda men ändå välkomna. Pocketböcker kan man få för en femma istället för ny till mycket högre pris. Väntar man länge på en viss bok blir man desto gladare då den finns där i hyllan en dag. Hade jag kunnat köpa kläder begagnat skulle jag aldrig handla på annat sätt, himmel vilken skillnad i pris det är.
Fler exempel kommer framöver, nu har regnet äntligen tagit uppehåll och jag ska gå ut.
4482 kronor ska räcka till väldigt mycket som Ulrika skriver i Fattiga Riddarnas blogg igår.
Det fick mig att tänka på vilken överlevnadskonstnär man blivit. Ibland glömmer man det. Här följer några exempel.
Att baka bröd. Bröd är fruktansvärt dyrt och det är något som går att fixa hemma istället för att handla dyrt i butiken där brödet ofta inte är speciellt gott, undantag finns men de är få. Under vintern lärde jag mig att baka med surdeg. Det är ren och skär magi. Jäst är inte dyrt men det är en fascination i att se vatten, salt och mjöl förvandlas till gott, mustigt bröd som är väldigt hållbart. Det man behöver är en degbunke och en slev att röra med... samt en ugn att grädda brödet i... eller baka av som proffsen säger. Tack till alla bloggare som delar med sig av sina tips. Igår blev det till och med pizza bakat på surdeg... så smarrigt! :) Önskar jag kunde göra ost hemma också... :)
Extrapriser. Att hitta det mesta man vill köpa till så bra pris som möjligt är en sport. Som sonen en gång uttryckte det när vi hade ca 70 kr att handla på ica maxi för. De har självscanning system där och man kan ha koll på vad det kommer att kosta i kassan. Minus rabatter, kuponger etc som avslöjar sig i kassan. Gör vi si kan vi göra så, eller så gör vi så, så blir det si.... "Mamma... det är mycket roligare att handla när man har ont om pengar...." Ja, vad säger man.... gör man det till en sport så går det...
Prismedvetenhet. Man blir en fena på att hitta saker på extrapris och vet var man kan köpa olika saker till bästa pris. Ögon och öron öppna jämt. Undrar vad som skulle hända om den energin kunde användas till annat... Nåja, det är som det är. Och för att försöka uppnå bästa balans hos sig själv gör man så gott man kan. Är ett kilo hamburgare 12 kr billigare på Lidl så inte sjutton handlar man de på Maxi inte. Så är det.
Loppisar. Underbara upfinning. Många saker finns till och med i nyskick, andra väl använda men ändå välkomna. Pocketböcker kan man få för en femma istället för ny till mycket högre pris. Väntar man länge på en viss bok blir man desto gladare då den finns där i hyllan en dag. Hade jag kunnat köpa kläder begagnat skulle jag aldrig handla på annat sätt, himmel vilken skillnad i pris det är.
Fler exempel kommer framöver, nu har regnet äntligen tagit uppehåll och jag ska gå ut.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)