Tystnad

Det absolut dummaste man kan göra är egentligen att tystna.

Våra röster behövs. Och vi måste fortsätta tro på att vi gör skillnad. Någon gång. Absolut. Nettan har gjort en fin sammanställning i sin blogg, läs här: http://lantligalivet.blogspot.com/2011/12/de-finns-de.html

De senaste två månaderna har varit ganska kämpiga - tycker livet har varit kämpigt länge faktiskt. Den energi jag ska lägga på att må bättre och få en bra vardag lägger jag på tankar kring försörjning, diverse beslut som måste överklagas före ett visst datum... osv. Jag VET att älta och oja i sig inte gör någon nytta utan att det bara stjäl energi men ändå... det ligger över en medan det pågår som en gigantisk energitjuv.

Jag har många allergier och däribland emot många mediciner, har svårt med tillsatsämnen och kemiskt framställda preparat. Naturliga kosttillskott och mediciner ingår inte i högkostnadsskyddet tyvärr. Sedan många år kämpar jag mot dåligt blodvärde och numera också dålig blodstatus. En sådan enkel sak som att inte få beviljat merkostnader hos socialtjänsten för stöttande medel på hälsokost för detta gör mig vansinnigt trött. I flerdubbel bemärkelse alltså. För någon månad sen fick jag av ekonomiska skäl för mig att pröva ett receptbelagt medel i alla fall och det gick åt skogen. Först förstod jag inte varför jag blev så deppig utan tänkte att det är väl livet... ville inte vara med längre på ett konstigt sätt. När metallsmaken i munnen kom insåg jag att det var järnmedicinen! Kvickt in på fass.se och läsa om biverkningar och jackpot - det var medicinen som gjorde mig illa ännu en gång. Därtill visade sen proverna att kroppen inte kunnat ta upp det som var bra med medicinen så experimentet var ännu en gång helt i onödan. Och jag är fortsatt trött med taskig blodstatus. Nästa experiment är injektioner som är svindyra, måste komma ihåg att hämta ut dem innan årsskiftet för sen höjs egenavgiften på medicinerna med 400.- Var sjutton är det tänkt att man ska ta de pengarna ifrån??? Det skulle vara toppen om detta experiment lyckas så håll tummarna för mig.

Jag håller på med överklagan kring handikappersättningen som ska vara inne snart, därefter väntar detsamma med sjukersättningen. Och därtill socialtjänstens försörjningsstöd kring merkostnader som bara är nödvändigt att strida för så långt det går.

Min lungkapacitet har blivit bättre sen jag fick lite fondpengar till en inhalationsapparat minsann!!! Inte illa alls! Gissa om jag blev glad!!! Jag kan numera inhalera mediciner som jag inte bara tål - jag blir både mer lätt-andad och lite piggare av det, trevlig bieffekt kan man väl säga!?! :) Jag slipper värken i lungorna, får mindre värk i nacke och rygg... mycket trevligt! Tyvärr har jag inte råd med medicinerna, de kostar ca 400.- i månaden men vad gör man??? Jag kunde blåsa ut stearinljusen med kraft och utan lång kamp denna jul så gissa om jag var jublande glad!!! Övriga mediciner kostar redan som det är 500.- per månad och så förstås apotekets eviga 160.- som nu i januari alltså ökar.... skitskoj. Näe... inte alls.

När det gäller skuldsaneringen inväntar jag fortfarande besked från högsta instans. Nog för att det är mer effektivt att söka om och söka om och söka om och det ska jag strax göra det också.

Till jul fick vi stöd från Frälsningsarmén, en matkasse. Vilken hjälp! Jag har i alla år lagt pengar i deras kokande gryta och i år fick jag stå på andra sidan grytan så att säga. Så ser du en insamlingsbössa och kan avvara en slant så lägg den där. Pengar kommer faktiskt fram dit de behövs. Hur gott det än var att få stöd så var det otroligt ledsamt och ska på inget sätt glorifieras. Det är en oerhörd tragedi att det behövs i vårt land över huvudtaget. Att det därtill i vår lilla stad finns så många människor som behöver denna hjälp är helt otroligt illa för det speglar ändå hur det är på många andra ställen också.

Så ja... inte undra på jag inte har så stor lust att blogga - det är inte direkt roliga saker att skriva om. Men å andra sidan är egentligen tystnaden värre.

God fortsättning på dig och Gott Nytt År och jag hoppas för allas vår skull att 2012 blir mycket bättre än det år vi nu avslutar.

Livet går vidare - med stöd

Sista tiden har varit ganska turbulent men som vanligt så går livet vidare. Tack och lov. Jag kom på att jag fått meddelande om att det var min tur i kön att komma till budget- och skuldrådgivningen så nu kunde jag be om hjälp. Och får nu god sådan med mitt överklagande av beslutet om skuldsanering. Det är skillnad mot att göra ansökan helt själv att nu få stöd - och hjälp!

Det är motigt med försäkringskassan som segar mitt ärende vidare i alldeles för långsamt takt i förhållande till tiden som finns kvar innan nya beslut är ett måste så det är stressande. Men lite eld i baken på dem efter jul får sätta fyr på dem för annars står jag inte ut. Drömma kan man ju alltid. :-D

No Cash bloggar om faran med ny typ av sms-lån.
BUS om att behålla förståndet på kreditmarknaden.
AnyDayNow om framtidshopp och frusna fötter.
FreshStart om Kronobödeln.

Läs även andra bloggares åsikter om kronofogden, skuldsatt, fresh start, hopp, ekonomi, FK, AF, KFM, Skusan

Intressant.se
Pingat på Nyligen och Twingly

Ytterligare tråkigheter

Sen jag skrev i bloggen senast har jag fått besked om att jag får avslag på min ansökan om skusan med hänvisning till domen i högsta domstolen. Jag har för osäker framtid (tack FK för det) och för låga skulder då två skulder helt plötsligt blivit preskade. Det gör i och för sig mitt totala skuldläge bättre totalt sett men då möjligheten till lån som skuldsatt anses obefintliga i Sverige idag så hamnar jag i ett rätt hopplöst läge ändå. Tips emotttages dock tacksamt om någon upplevt en ljusning angående lån för nystart.


Utdrag ur CSNs inlaga till Högsta domstolen, sista stycket:
”CSN anser vid en samlad bedömning att XXX situation inte kan anses vara en sådan svår situation med avsevärda skuldproblem som skuldsaneringslagen är ämnad för. Hon har tidigare studerat i ca 7 år (1999-2006) och efter hennes examen har hennes inkomstutveckling varit god. Med anledning av att hon idag har fått en fast tjänst ser CSN inget annat än att inkomstutvecklingen fortsatt kommer att vara god. CSN:s erfarenhet är att det är möjligt att förhandla om räntesatsen med många borgenärer, även om inte en skuldsanering inleds. XXX skulder kommer vid en räntefrysning att vara slutreglerade på ca 69 månader utifrån vad som idag kan bedömas om hennes inkomstsituation. Detta innebär att hon inte kan antas sakna förmåga att betala sina skulder inom överskådlig tid.”
Källa: http://blogg.segra.se/


För min del hjälper det inte att frysa räntorna då jag kommer att vara fast i skuldträsket under oöverskådlig tid just tack vare räntorna och extremt låg inkomst, och jag orkar helt enkelt inte kämpa utan garanterade resultat mer, jag har fått nog. En kapitalskuld jag har är på ca 4000 och räntorna på 11t och det motiverar inte till att begära fryst ränta och börja betala 100 spänn i månaden inte. OM jag nu skulle lyckas få till ett sådant avtal över huvudtaget är väl ytterst tveksamt. Och meningslöst. Det ger en återbetalningstid på 12,5 år om jag räknar rätt.

I dagsläget ska jag överklaga domen inom tre veckor och senare försöka komma till ackordsuppgörelser med de få slantar jag nyss fick från ett försäkringsbolag efter en olycka för 1,5 år sen. Dock befarar jag att även ackord kommer bli svårare framöver tack vare denna dom då rätts-Sverige nu visar att folk visst KAN och SKA sitta fast i skuldfällan i evigheter. Oavsett bakgrund.

Någonstans mitt i all tragik att jag har en skuld till FK som börjar regleras någon gång framåt i tiden när papperskvarnarna börjat mala igen för det ger varken CSN eller inkassobolaget några pengar via KFM på väääldigt länge och jag betalar hellre till FK som har rimliga räntor än till något utsugande inkassobolag.

Det gäller att försöka vara glad även om man inte är det. :-/

Läs även andra bloggares åsikter om skusan, skuldsanering, fresh-start, kfm, kronofogden, avslag, räntor


Läs om hur hushållen fortsätter skuldsätta sig här.


Och stöd av andra finner du på: http://www.fresh-start.se/forum/  

Tisdag en dag av sorg

Nyligen kom en dom i HD där en kvinna som skulle få skuldsanering istället fick besked av domstolen att 15 år anses som en överskådlig tid och att hon därför inte beviljas det nu. Många frågor kommer självklart när ett sådant beslut dimper ner mitt i min egna skusan-process. Vad kommer hända med min ansökan nu då? Hur räknar man på mina skulder i förhållande till mitt kommande eller icke kommande yrkesliv? Jag som sedan länge är för sjuk att arbeta och är inne i slutfasen för att få sjukpension med en otroligt låg inkomst.... Men jag är inte där riktigt ännu för besluten är inte tagna någonstans... Varken kring ekonomin, diagnoser eller prognoser eller något. Jag är så innerligt trött på att hänga i luften.

Under alla år jag "hängt i luften" har jag hängivet provat alla möjliga och omöjliga jobb som dykt upp och som presenterats för mig. Jag har passat på att utbilda mig, jag har lärt mig oändligt mycket på vägen. Jag har testat olika praktikplatser, jag har varit för sjuk för att jobba och jag har orkat jobba lite ibland, andra gånger lite mindre. Jag har ansökt om sjukpenning och senare sjukersättning, jag har haft järnkoll på ekonomin när jag sökt bostadsbidrag och jag lovar - det tär på krafterna för har man inkomster från flera olika håll tar det sin lilla tid att räkna och beräkna... sen räkna om så fort något förändras. Är man sjuk ändras delar av livet ganska ofta - likaså ekonomin som följd av det.

Sen kom så i somras, efter 14 år, den dagen då jag insåg att jag inte längre orkar kämpa. De flesta pengar under alla år har gått åt till att betala på skulder som för länge sen skulle varit borta om jag levt i ett mer humant samhälle. Självklart tänker jag då på om vi hade haft absolut preskription efter xx antal år. Nu har jag en historik som skuldsatt med snart 15 år. Den omänskliga utmätningen har jag långa perioder sluppit undan pga ekonomin varit för skral men de perioder jag levt med det har varit hemska. Att leva på existensminimum är att vara totalt ofri för handen på hjärtat - de flesta har mer än kfm, hyra, el och telefon att betala i månadsskiftet. Varför man på kfm inte använder sig av konsumentverkets beräkningar kring privatekonomin är för mig en obesvarad gåta. Förutom de rent livsuppehållande pengarna har många av oss studielån och banklån att betala på. En otroligt lycklig dag i mitt liv var den dagen då mitt banklån äntligen blev färdigbetalt för några år sen... sådana omkostnader tas det noll hänsyn till... Likadant resoneras det kring återbetalningen av studielån. Varför får man inte ha med den kostnaden som en buffert så man slipper nyskuldsättning?

Vart jag vill komma till med mina tankar är att jag de senaste 15 åren levt med ett straff utan möjlighet till benådning, framtidshopp eller tro på ljus i tunneln långt där borta. Under sommaren fick jag iväg min ansökan om skusan och jag har blivit beviljad inledande sen en tid tillbaka. Däremot har nu domen i HD lett till att jag åter igen faktiskt inte har något större hopp om en bra framtid när det gäller ekonomin.

För nu ganska många år sen ringde min goda väninna sen många år tillbaka och bad om att få prata om en sak. Det visade sig handla om en exmakes brev som samma dag anlänt till henne. Han satt anhållen misstänkt för mord. Lång tid senare fälldes han för dråp som skett i fyllan och villan. Han satt av sina år i fängelse och blev efter åtta år en fri man. Så fri man nu kan vara efter en sådan upplevelse som han dessutom inte mindes något av. Men i samhällets ögon var han dock fri. När det gäller den biten. Jag vill inte dräpa någon, jag vill inte sitta i fängelse. Frihetsbedrövning är fruktansvärt. Ändå lever jag ett reducerat och ofritt liv till somliga delar.

Jag har blivit en mästare att ta tillvara positiva saker i livet men ibland orkar jag inte det fullt ut tyvärr. Just nu har det varit en sådan period då livet varit lite väl intensivt av flera orsaker. En av dem har med min pappa att göra. På grund av sjukdom blev han skuldsatt några år före mig och han orkade inte med den biten. Han var en ärlig och hårt arbetande man som åren innan han blev sjuk var egen företagare med visioner, oceaner av kunskap inom sitt område och han hade velat jobba så mycket längre än vad han sen kunde då kroppen inte ville längre. Sjukdom, tragiska livshändelser och söndertrasad ekonomi ledde till att han idag för 11 år sen tog sitt eget liv. Jag får aldrig några svar på hur stor del av ekonomin som gjorde att han levde i hopplöshetens land, jag tror inte ens jag vill veta. Men jag vet att han idag inte finns här hos oss sen länge. Han skulle ha fyllt 65 år nu i december.

Sverige måste vakna upp och se till att medborgarna har en ärlig och uppriktig chans att få komma igen, att få "göra rätt för sig" så långt det nu någonsin bara går när livet inte riktigt blev som det var tänkt. Det blev inte som det var tänkt på grund av att jobbet försvann, sjukdom eller skilsmässa eller både ock kom in i tillvaron och allt ställdes på ända. Alla tjänar på detta, precis alla. Sett till helheten för ett demokratiskt samhälle.

Läs även andra bloggares åsikter om skuldsanering, kronofogden, högsta domstolen, csn, fresh start, svenska gäldenärsföreningen, ekonomisk rehabilitering, pappa, självmord, suicid

Besök gärna: www.fresh-start.se/forum 

Uppdaterat:
 No Cash skriver om sitt osannolika livsöde.
Anyday_now skriver om företagande
Noll Koll skriver insiktsfullt om svenska samhället i stort och domen i HD i synnerhet
Ulrika jämför straffsatsers olika konsekvenser ur individperspektiv
En budget- och skuldsanerares tankar om utmärkt forskning kontra korrupta politiker