Tisdag en dag av sorg

Nyligen kom en dom i HD där en kvinna som skulle få skuldsanering istället fick besked av domstolen att 15 år anses som en överskådlig tid och att hon därför inte beviljas det nu. Många frågor kommer självklart när ett sådant beslut dimper ner mitt i min egna skusan-process. Vad kommer hända med min ansökan nu då? Hur räknar man på mina skulder i förhållande till mitt kommande eller icke kommande yrkesliv? Jag som sedan länge är för sjuk att arbeta och är inne i slutfasen för att få sjukpension med en otroligt låg inkomst.... Men jag är inte där riktigt ännu för besluten är inte tagna någonstans... Varken kring ekonomin, diagnoser eller prognoser eller något. Jag är så innerligt trött på att hänga i luften.

Under alla år jag "hängt i luften" har jag hängivet provat alla möjliga och omöjliga jobb som dykt upp och som presenterats för mig. Jag har passat på att utbilda mig, jag har lärt mig oändligt mycket på vägen. Jag har testat olika praktikplatser, jag har varit för sjuk för att jobba och jag har orkat jobba lite ibland, andra gånger lite mindre. Jag har ansökt om sjukpenning och senare sjukersättning, jag har haft järnkoll på ekonomin när jag sökt bostadsbidrag och jag lovar - det tär på krafterna för har man inkomster från flera olika håll tar det sin lilla tid att räkna och beräkna... sen räkna om så fort något förändras. Är man sjuk ändras delar av livet ganska ofta - likaså ekonomin som följd av det.

Sen kom så i somras, efter 14 år, den dagen då jag insåg att jag inte längre orkar kämpa. De flesta pengar under alla år har gått åt till att betala på skulder som för länge sen skulle varit borta om jag levt i ett mer humant samhälle. Självklart tänker jag då på om vi hade haft absolut preskription efter xx antal år. Nu har jag en historik som skuldsatt med snart 15 år. Den omänskliga utmätningen har jag långa perioder sluppit undan pga ekonomin varit för skral men de perioder jag levt med det har varit hemska. Att leva på existensminimum är att vara totalt ofri för handen på hjärtat - de flesta har mer än kfm, hyra, el och telefon att betala i månadsskiftet. Varför man på kfm inte använder sig av konsumentverkets beräkningar kring privatekonomin är för mig en obesvarad gåta. Förutom de rent livsuppehållande pengarna har många av oss studielån och banklån att betala på. En otroligt lycklig dag i mitt liv var den dagen då mitt banklån äntligen blev färdigbetalt för några år sen... sådana omkostnader tas det noll hänsyn till... Likadant resoneras det kring återbetalningen av studielån. Varför får man inte ha med den kostnaden som en buffert så man slipper nyskuldsättning?

Vart jag vill komma till med mina tankar är att jag de senaste 15 åren levt med ett straff utan möjlighet till benådning, framtidshopp eller tro på ljus i tunneln långt där borta. Under sommaren fick jag iväg min ansökan om skusan och jag har blivit beviljad inledande sen en tid tillbaka. Däremot har nu domen i HD lett till att jag åter igen faktiskt inte har något större hopp om en bra framtid när det gäller ekonomin.

För nu ganska många år sen ringde min goda väninna sen många år tillbaka och bad om att få prata om en sak. Det visade sig handla om en exmakes brev som samma dag anlänt till henne. Han satt anhållen misstänkt för mord. Lång tid senare fälldes han för dråp som skett i fyllan och villan. Han satt av sina år i fängelse och blev efter åtta år en fri man. Så fri man nu kan vara efter en sådan upplevelse som han dessutom inte mindes något av. Men i samhällets ögon var han dock fri. När det gäller den biten. Jag vill inte dräpa någon, jag vill inte sitta i fängelse. Frihetsbedrövning är fruktansvärt. Ändå lever jag ett reducerat och ofritt liv till somliga delar.

Jag har blivit en mästare att ta tillvara positiva saker i livet men ibland orkar jag inte det fullt ut tyvärr. Just nu har det varit en sådan period då livet varit lite väl intensivt av flera orsaker. En av dem har med min pappa att göra. På grund av sjukdom blev han skuldsatt några år före mig och han orkade inte med den biten. Han var en ärlig och hårt arbetande man som åren innan han blev sjuk var egen företagare med visioner, oceaner av kunskap inom sitt område och han hade velat jobba så mycket längre än vad han sen kunde då kroppen inte ville längre. Sjukdom, tragiska livshändelser och söndertrasad ekonomi ledde till att han idag för 11 år sen tog sitt eget liv. Jag får aldrig några svar på hur stor del av ekonomin som gjorde att han levde i hopplöshetens land, jag tror inte ens jag vill veta. Men jag vet att han idag inte finns här hos oss sen länge. Han skulle ha fyllt 65 år nu i december.

Sverige måste vakna upp och se till att medborgarna har en ärlig och uppriktig chans att få komma igen, att få "göra rätt för sig" så långt det nu någonsin bara går när livet inte riktigt blev som det var tänkt. Det blev inte som det var tänkt på grund av att jobbet försvann, sjukdom eller skilsmässa eller både ock kom in i tillvaron och allt ställdes på ända. Alla tjänar på detta, precis alla. Sett till helheten för ett demokratiskt samhälle.

Läs även andra bloggares åsikter om skuldsanering, kronofogden, högsta domstolen, csn, fresh start, svenska gäldenärsföreningen, ekonomisk rehabilitering, pappa, självmord, suicid

Besök gärna: www.fresh-start.se/forum 

Uppdaterat:
 No Cash skriver om sitt osannolika livsöde.
Anyday_now skriver om företagande
Noll Koll skriver insiktsfullt om svenska samhället i stort och domen i HD i synnerhet
Ulrika jämför straffsatsers olika konsekvenser ur individperspektiv
En budget- och skuldsanerares tankar om utmärkt forskning kontra korrupta politiker