Det absolut dummaste man kan göra är egentligen att tystna.
Våra röster behövs. Och vi måste fortsätta tro på att vi gör skillnad. Någon gång. Absolut. Nettan har gjort en fin sammanställning i sin blogg, läs här: http://lantligalivet.blogspot.com/2011/12/de-finns-de.html
De senaste två månaderna har varit ganska kämpiga - tycker livet har varit kämpigt länge faktiskt. Den energi jag ska lägga på att må bättre och få en bra vardag lägger jag på tankar kring försörjning, diverse beslut som måste överklagas före ett visst datum... osv. Jag VET att älta och oja i sig inte gör någon nytta utan att det bara stjäl energi men ändå... det ligger över en medan det pågår som en gigantisk energitjuv.
Jag har många allergier och däribland emot många mediciner, har svårt med tillsatsämnen och kemiskt framställda preparat. Naturliga kosttillskott och mediciner ingår inte i högkostnadsskyddet tyvärr. Sedan många år kämpar jag mot dåligt blodvärde och numera också dålig blodstatus. En sådan enkel sak som att inte få beviljat merkostnader hos socialtjänsten för stöttande medel på hälsokost för detta gör mig vansinnigt trött. I flerdubbel bemärkelse alltså. För någon månad sen fick jag av ekonomiska skäl för mig att pröva ett receptbelagt medel i alla fall och det gick åt skogen. Först förstod jag inte varför jag blev så deppig utan tänkte att det är väl livet... ville inte vara med längre på ett konstigt sätt. När metallsmaken i munnen kom insåg jag att det var järnmedicinen! Kvickt in på fass.se och läsa om biverkningar och jackpot - det var medicinen som gjorde mig illa ännu en gång. Därtill visade sen proverna att kroppen inte kunnat ta upp det som var bra med medicinen så experimentet var ännu en gång helt i onödan. Och jag är fortsatt trött med taskig blodstatus. Nästa experiment är injektioner som är svindyra, måste komma ihåg att hämta ut dem innan årsskiftet för sen höjs egenavgiften på medicinerna med 400.- Var sjutton är det tänkt att man ska ta de pengarna ifrån??? Det skulle vara toppen om detta experiment lyckas så håll tummarna för mig.
Jag håller på med överklagan kring handikappersättningen som ska vara inne snart, därefter väntar detsamma med sjukersättningen. Och därtill socialtjänstens försörjningsstöd kring merkostnader som bara är nödvändigt att strida för så långt det går.
Min lungkapacitet har blivit bättre sen jag fick lite fondpengar till en inhalationsapparat minsann!!! Inte illa alls! Gissa om jag blev glad!!! Jag kan numera inhalera mediciner som jag inte bara tål - jag blir både mer lätt-andad och lite piggare av det, trevlig bieffekt kan man väl säga!?! :) Jag slipper värken i lungorna, får mindre värk i nacke och rygg... mycket trevligt! Tyvärr har jag inte råd med medicinerna, de kostar ca 400.- i månaden men vad gör man??? Jag kunde blåsa ut stearinljusen med kraft och utan lång kamp denna jul så gissa om jag var jublande glad!!! Övriga mediciner kostar redan som det är 500.- per månad och så förstås apotekets eviga 160.- som nu i januari alltså ökar.... skitskoj. Näe... inte alls.
När det gäller skuldsaneringen inväntar jag fortfarande besked från högsta instans. Nog för att det är mer effektivt att söka om och söka om och söka om och det ska jag strax göra det också.
Till jul fick vi stöd från Frälsningsarmén, en matkasse. Vilken hjälp! Jag har i alla år lagt pengar i deras kokande gryta och i år fick jag stå på andra sidan grytan så att säga. Så ser du en insamlingsbössa och kan avvara en slant så lägg den där. Pengar kommer faktiskt fram dit de behövs. Hur gott det än var att få stöd så var det otroligt ledsamt och ska på inget sätt glorifieras. Det är en oerhörd tragedi att det behövs i vårt land över huvudtaget. Att det därtill i vår lilla stad finns så många människor som behöver denna hjälp är helt otroligt illa för det speglar ändå hur det är på många andra ställen också.
Så ja... inte undra på jag inte har så stor lust att blogga - det är inte direkt roliga saker att skriva om. Men å andra sidan är egentligen tystnaden värre.
God fortsättning på dig och Gott Nytt År och jag hoppas för allas vår skull att 2012 blir mycket bättre än det år vi nu avslutar.
torsdag 29 december 2011
tisdag 25 oktober 2011
Hovrätt m.m.
Hej alla! Tack för alla hejarop och peppningar - de värmer verkligen!
Idag blev jag tvungen att återvända till sjukförsäkringen efter snart 4 månad som utförsäkrad och sen inskriven i något program på Arbetsförmedlingen. Man måste klara av att jobba 10 tim för att få anställning med stöd och innan dess ska man arbetsträna... min arbetsträning gick inte bra i våras och idag konstaterades det att de mikroskopiska chanserna till yrkesverksamt liv som Försäkringskassan tycker sig se, ser inte Arbetsförmedlingen. Och även om den skulle finnas räcker det mikroskopiska teoretiska tänket inte till för den praktiska delen av livet som landar på minst 10 timmar. Jaha, då vet vi det då.
Hovrätten beviljade mig inte prövningstillstånd för överklagan av tingsrättens avslag på skuldsaneringsansökan. Nej, det hade jag inte trott heller. Men jag ska banne mig hela vägen ut visa att jag inte är nöjd med beslutet - alltså överklagar jag även detta beslut. Kostar inte speciellt mycket energi i jämförelse med ansökningsperioden sommaren 2010. Bra bonus i sammanhanget är att skulderna krymper för varje steg, undantaget CSN såklart - som vanligt. Märklig paradox eller bieffekt eller vad man kan kalla det. Men skuldfri - nej. Det går inte att bli. Är fortsatt livstids dömd, bara att inse.
Nyligen klev jag av världen en liten stund och fick ta hand om mig själv på heltid, ägna mig åt terapier och behandlingar. Inga möten eller papper så långt ögat nådde.... nåja, nästan... Fick lite papper eftersänt efter någon vecka ;) Är så glad och tacksam att få stöd och hjälp - har varit inlagd på sjukhus. God vegmat, fantastiska mediciner och helt teknikbefriad - det är livet det! :-D
Men nu är jag hemma i vardagen och möten, sjukgymnastik etc lallar på som vanligt. Blir helt slut av att tänka på det bara. Har fått träffa en ny specialist som gillar att kämpa med och mot F-kassan så det blir intressant att se hur det går framöver. Men ack så lång process det är det också. Nåja, ett steg i taget så får vi se vart det landar.
Har bestämt mig för en ny karriär nu när Af inte kunde hitta någon och Fk troligen snart ändrar inriktning vad det gäller utredningar igen - det brukar de liksom göra enligt min erfarenhet. Jag ska bli fondjägare. Global Grant ska bli min bästa vän och hej vad papper och ansökningar som ska in och ut och fram och tillbaka och oj vad jag ser fram emot att pengarna ska trilla in i överflöd. Yeah! Försörjningsstödet får nämligen inte räkna fondmedel som inkomst = bäst av allt. :)
Åter igen - tack för att just du läser och följer mina vedermödor. Och för att du skriver en rad då och då, det uppskattar jag.
Med ljus och kärlek till dig, på återhörande!
Idag blev jag tvungen att återvända till sjukförsäkringen efter snart 4 månad som utförsäkrad och sen inskriven i något program på Arbetsförmedlingen. Man måste klara av att jobba 10 tim för att få anställning med stöd och innan dess ska man arbetsträna... min arbetsträning gick inte bra i våras och idag konstaterades det att de mikroskopiska chanserna till yrkesverksamt liv som Försäkringskassan tycker sig se, ser inte Arbetsförmedlingen. Och även om den skulle finnas räcker det mikroskopiska teoretiska tänket inte till för den praktiska delen av livet som landar på minst 10 timmar. Jaha, då vet vi det då.
Hovrätten beviljade mig inte prövningstillstånd för överklagan av tingsrättens avslag på skuldsaneringsansökan. Nej, det hade jag inte trott heller. Men jag ska banne mig hela vägen ut visa att jag inte är nöjd med beslutet - alltså överklagar jag även detta beslut. Kostar inte speciellt mycket energi i jämförelse med ansökningsperioden sommaren 2010. Bra bonus i sammanhanget är att skulderna krymper för varje steg, undantaget CSN såklart - som vanligt. Märklig paradox eller bieffekt eller vad man kan kalla det. Men skuldfri - nej. Det går inte att bli. Är fortsatt livstids dömd, bara att inse.
Nyligen klev jag av världen en liten stund och fick ta hand om mig själv på heltid, ägna mig åt terapier och behandlingar. Inga möten eller papper så långt ögat nådde.... nåja, nästan... Fick lite papper eftersänt efter någon vecka ;) Är så glad och tacksam att få stöd och hjälp - har varit inlagd på sjukhus. God vegmat, fantastiska mediciner och helt teknikbefriad - det är livet det! :-D
Men nu är jag hemma i vardagen och möten, sjukgymnastik etc lallar på som vanligt. Blir helt slut av att tänka på det bara. Har fått träffa en ny specialist som gillar att kämpa med och mot F-kassan så det blir intressant att se hur det går framöver. Men ack så lång process det är det också. Nåja, ett steg i taget så får vi se vart det landar.
Har bestämt mig för en ny karriär nu när Af inte kunde hitta någon och Fk troligen snart ändrar inriktning vad det gäller utredningar igen - det brukar de liksom göra enligt min erfarenhet. Jag ska bli fondjägare. Global Grant ska bli min bästa vän och hej vad papper och ansökningar som ska in och ut och fram och tillbaka och oj vad jag ser fram emot att pengarna ska trilla in i överflöd. Yeah! Försörjningsstödet får nämligen inte räkna fondmedel som inkomst = bäst av allt. :)
Åter igen - tack för att just du läser och följer mina vedermödor. Och för att du skriver en rad då och då, det uppskattar jag.
Med ljus och kärlek till dig, på återhörande!
söndag 11 september 2011
Utan bifall
I veckan som gick fick jag beslutet från Tingsrätten om min överklagan av avslaget på skuldsaneringsansökan.
Vilken evinnerlig tid allt tar.
Avslaget kom i november, överklagan inom tre veckor. Och för några dagar sen så kom beskedet om att min överklagan lämnas utan bifall av Tingsrätten.
De hade gjort en mycket ingående översyn av ärendet, jag ska läsa allt noga innan jag skickar in nästa överklagande till nästa instans. Det känns lite onödigt egentligen för jag fattar att jag inte kommer att få något annat besked ändå. Jag ser själv mina överklagningar som en protest mot hela systemet. En liten siffra i någon liten kant på ett statistikpapper kommer jag på sin höjd att bli. Men då får det väl bli så då.
Jag ÄR INTE NÖJD MED BESLUTET så därför överklagar jag. Basta.
Det är otroligt många år sen, 15 för att vara lite mer precis, jag hade en fast anställning och hade en planerad inkomst för lång tid framöver så att tro att det ska bli så nu efter alla år av sjukdomar, test av olika arbeten, misslyckanden etc är rent löjeväckande.
Men, men, i teorin är för all del allt möjligt. Det är möjligt att jag vinner OS också i någon käck liten gren framöver. Ja, alltså i teorin förstås.
Beskeden från alla förståsigpåare under dessa månaders väntan har varit att så länge beslutet om skuldsanering inte har vunnit laga kraft så har jag ju inte skuldsanering. Helt okej, säger sig självt. Men... ingen verkar veta vad jag har för tillstånd under tiden som överklagan pågår. Vad heter det då? Själv misstänker jag att det kallas för inledande skuldsanering men det håller ingen med mig om.
* CSN avvaktar vidare åtgärder pga att jag har inledande skuldsanering.
* Kronofogden har inte försökt utmäta inkomster under den här tiden - den ska nämligen komma igång inom några veckor i normalfallet efter avslag av skusan.
* Inkassobolagen har inte skickat ett enda brev under tiden från att jag fick inledande till dags datum.
* Jag fick behålla mina skattepengar! :)
Förra sommaren lärde jag mig att medan man har inledande skuldsanering får man inte gynna enskilda borgenärer. Låter förståndigt.
Eftersom ingen vet vad man har medan man överklagar så har jag gynnat en enskild borgenär helt nyligen. Förstod inte att jag kanske fortfarande hade inledande skusan.
Den enskilde borgenären stod emellan mig och en liten chans att kunna få ny bostad då de som enda inkassobolag låg kvar och väntade ihärdigt hos fogden. Jag har för stor och för dyr lägenhet i förhållande till kommunens normer för försörjningsstöd nämligen. Och jag är för sjuk för att orka ha en pågående jakt på bostad månad efter månad. Och jag behöver bo mer centralt framöver, det är dyrt med bensin och vem vet hur länge bilen fungerar?
Jag tog alltså en chansning och lade ett förslag till ackord. Fick ett motbud som jag accepterade. Fortfarande inom ramen för skatteåterbäringen. Den skulle ju ändå utmätas för jag har ju inte inledande skuldsanering och skulle inte få se röken av någon återbäring. Det vore rätt surt om pengarna bara försvann in i dimman av inkassoräntor utan att göra någon som helst nytta... här skapade jag mig i alla fall en liten chans till att pengarna gjorde någon nytta.
Och nytta gjorde de! Den skulden är puts väck nu! Härligt!
Det är så skönt för det var den allra första hemska skulden som gick till kronofogden då för så otroligt många år sen! En symbolisk seger för mig. En del skulder återstår, CSN-berget växer vidare hej vilt vilket är extra surt då jag verkligen kämpat för att i flera år inte behöva komma efter med årsbeloppen.... det gick tills fogden påbörjade utmätning förra våren.
Alltså skapar fogden fler skuldsatta istället för att underlätta och stå på vår sida till att bli medlemmar i klubben för enskilda att bli skuldfria på sikt. Kul för inkassobolagen att staten jobbar gratis åt dem som är privata och vinstdrivande bolag. Systemet är verkligen ruttet. Men det vet vi ju redan sen många år. Snacka om att kapitalet talar - det ligger ingen ekonomi i för privata företag att låta skuldsatta bli skuldfria inte. Att staten skulle spara miljarder på det vet vi redan men där saknas vilja till åtgärd. Märkligt nog. Jag tror kapitalets makt är större än statens vilja att spara pengar på sikt.
Men symboliskt var det otroligt skönt att just denna skuld slipper hänga med mig längre. Att jag i efterhand insett att jag troligen gjort något dumt med tanke på att jag kanske har inledande skuldsanering... ja... Det visste jag ju inte då. Och ingen annan heller. :-/
Under veckan som kommer ska jag dessutom överklaga ett beslut från Fk om handikappersättning och ett beslut om sjukersättning.
Därutöver måste jag söka pengar från flera fonder till hjälpmedel som mitt landsting inte tycker sig att jag ska ha men som jag verkligen behöver. Vården är svinaktigt dyr och den betalar dem, men tji för att få något hjälpmedel som eftervård... näe, det har vi inte råd med. Det beslutet går dock inte att överklaga. Synd.
Jag måste därtill ragga upp några specialistläkare till för en allmänspecialists ord duger inte åt Fk. Hur sjutton kunde Fk få den makten över vården? Jag förstår den specialist i Göteborg som vägrar skriva intyg till Fk sen flera år tillbaka - det är onödigt arbete konstaterar han bara. Förståndig läkare. Intressant i sammanhanget är att Fk ändå tar hans ord på stort allvar, de nöjer sig med utförliga journalanteckningar i utdrag. Tänk om fler läkare vore så kloka.
Man får absolut inte bli sjuk i en förkylning och inte orka ett dugg när man är sjuk och utförsäkrad, det finns det inte tid till. Men det händer ändå lite då och då. Usch och tvi. Lägg därtill familjeliv, besök och kontakt med socialtjänsten för överlevnad, kontakter med AF för att leta efter den mikroskopiska chans till arbetsförmåga som FK anser sig ha sett i mina papper....
Nej, fy. Så tragiskt livet låter.
Tur en är född glad och har lärt sig se till det positiva i livet. Annars hade jag aldrig stått ut.
God höst på dig!
Vilken evinnerlig tid allt tar.
Avslaget kom i november, överklagan inom tre veckor. Och för några dagar sen så kom beskedet om att min överklagan lämnas utan bifall av Tingsrätten.
De hade gjort en mycket ingående översyn av ärendet, jag ska läsa allt noga innan jag skickar in nästa överklagande till nästa instans. Det känns lite onödigt egentligen för jag fattar att jag inte kommer att få något annat besked ändå. Jag ser själv mina överklagningar som en protest mot hela systemet. En liten siffra i någon liten kant på ett statistikpapper kommer jag på sin höjd att bli. Men då får det väl bli så då.
Jag ÄR INTE NÖJD MED BESLUTET så därför överklagar jag. Basta.
Det är otroligt många år sen, 15 för att vara lite mer precis, jag hade en fast anställning och hade en planerad inkomst för lång tid framöver så att tro att det ska bli så nu efter alla år av sjukdomar, test av olika arbeten, misslyckanden etc är rent löjeväckande.
Men, men, i teorin är för all del allt möjligt. Det är möjligt att jag vinner OS också i någon käck liten gren framöver. Ja, alltså i teorin förstås.
Beskeden från alla förståsigpåare under dessa månaders väntan har varit att så länge beslutet om skuldsanering inte har vunnit laga kraft så har jag ju inte skuldsanering. Helt okej, säger sig självt. Men... ingen verkar veta vad jag har för tillstånd under tiden som överklagan pågår. Vad heter det då? Själv misstänker jag att det kallas för inledande skuldsanering men det håller ingen med mig om.
* CSN avvaktar vidare åtgärder pga att jag har inledande skuldsanering.
* Kronofogden har inte försökt utmäta inkomster under den här tiden - den ska nämligen komma igång inom några veckor i normalfallet efter avslag av skusan.
* Inkassobolagen har inte skickat ett enda brev under tiden från att jag fick inledande till dags datum.
* Jag fick behålla mina skattepengar! :)
Förra sommaren lärde jag mig att medan man har inledande skuldsanering får man inte gynna enskilda borgenärer. Låter förståndigt.
Eftersom ingen vet vad man har medan man överklagar så har jag gynnat en enskild borgenär helt nyligen. Förstod inte att jag kanske fortfarande hade inledande skusan.
Den enskilde borgenären stod emellan mig och en liten chans att kunna få ny bostad då de som enda inkassobolag låg kvar och väntade ihärdigt hos fogden. Jag har för stor och för dyr lägenhet i förhållande till kommunens normer för försörjningsstöd nämligen. Och jag är för sjuk för att orka ha en pågående jakt på bostad månad efter månad. Och jag behöver bo mer centralt framöver, det är dyrt med bensin och vem vet hur länge bilen fungerar?
Jag tog alltså en chansning och lade ett förslag till ackord. Fick ett motbud som jag accepterade. Fortfarande inom ramen för skatteåterbäringen. Den skulle ju ändå utmätas för jag har ju inte inledande skuldsanering och skulle inte få se röken av någon återbäring. Det vore rätt surt om pengarna bara försvann in i dimman av inkassoräntor utan att göra någon som helst nytta... här skapade jag mig i alla fall en liten chans till att pengarna gjorde någon nytta.
Och nytta gjorde de! Den skulden är puts väck nu! Härligt!
Det är så skönt för det var den allra första hemska skulden som gick till kronofogden då för så otroligt många år sen! En symbolisk seger för mig. En del skulder återstår, CSN-berget växer vidare hej vilt vilket är extra surt då jag verkligen kämpat för att i flera år inte behöva komma efter med årsbeloppen.... det gick tills fogden påbörjade utmätning förra våren.
Alltså skapar fogden fler skuldsatta istället för att underlätta och stå på vår sida till att bli medlemmar i klubben för enskilda att bli skuldfria på sikt. Kul för inkassobolagen att staten jobbar gratis åt dem som är privata och vinstdrivande bolag. Systemet är verkligen ruttet. Men det vet vi ju redan sen många år. Snacka om att kapitalet talar - det ligger ingen ekonomi i för privata företag att låta skuldsatta bli skuldfria inte. Att staten skulle spara miljarder på det vet vi redan men där saknas vilja till åtgärd. Märkligt nog. Jag tror kapitalets makt är större än statens vilja att spara pengar på sikt.
Men symboliskt var det otroligt skönt att just denna skuld slipper hänga med mig längre. Att jag i efterhand insett att jag troligen gjort något dumt med tanke på att jag kanske har inledande skuldsanering... ja... Det visste jag ju inte då. Och ingen annan heller. :-/
Under veckan som kommer ska jag dessutom överklaga ett beslut från Fk om handikappersättning och ett beslut om sjukersättning.
Därutöver måste jag söka pengar från flera fonder till hjälpmedel som mitt landsting inte tycker sig att jag ska ha men som jag verkligen behöver. Vården är svinaktigt dyr och den betalar dem, men tji för att få något hjälpmedel som eftervård... näe, det har vi inte råd med. Det beslutet går dock inte att överklaga. Synd.
Jag måste därtill ragga upp några specialistläkare till för en allmänspecialists ord duger inte åt Fk. Hur sjutton kunde Fk få den makten över vården? Jag förstår den specialist i Göteborg som vägrar skriva intyg till Fk sen flera år tillbaka - det är onödigt arbete konstaterar han bara. Förståndig läkare. Intressant i sammanhanget är att Fk ändå tar hans ord på stort allvar, de nöjer sig med utförliga journalanteckningar i utdrag. Tänk om fler läkare vore så kloka.
Man får absolut inte bli sjuk i en förkylning och inte orka ett dugg när man är sjuk och utförsäkrad, det finns det inte tid till. Men det händer ändå lite då och då. Usch och tvi. Lägg därtill familjeliv, besök och kontakt med socialtjänsten för överlevnad, kontakter med AF för att leta efter den mikroskopiska chans till arbetsförmåga som FK anser sig ha sett i mina papper....
Nej, fy. Så tragiskt livet låter.
Tur en är född glad och har lärt sig se till det positiva i livet. Annars hade jag aldrig stått ut.
God höst på dig!
måndag 8 augusti 2011
Svante Borg och militärisk precision
Med Militärisk Precision leder Svante Borg Försäkringskassan och ger personalen manualer i hur man uttrycker sig mot "kund". Googlar man på hans namn dyker ett och ett annat klavertramp upp genom åren och jag antar det är samma militäriske Borg det handlar om.
Han är dagsaktuell med att jaga kriminella som uppbär sjukersättning från FK och samarbetar stolt med polisen i jakten på syndarna.... Genom sig själv känner man andra eller vad ska man tro???
Läs expressens artikel från 2008 här: http://www.expressen.se/nyheter/1.1181768/overstens-spritkupp
I rättvisans namn kunde väl EN person jobba FÖR de som söker om ersättningar istället för som nu att ALLA jobbar emot oss och varje ord synas in i minsta beståndsdel när det gäller ansökningar, intyg, utredningar etc.
I bästa fall kan jag få hjälp av en jurist från fackförbundet, försäkringskassan har väl en lång rad av sådana.
Rättvisa? Nej!
Jaga syndare? Självklart!
Förutsätta att alla är syndare? Nej, tack!
Pingat på twingly.com
Han är dagsaktuell med att jaga kriminella som uppbär sjukersättning från FK och samarbetar stolt med polisen i jakten på syndarna.... Genom sig själv känner man andra eller vad ska man tro???
Läs expressens artikel från 2008 här: http://www.expressen.se/nyheter/1.1181768/overstens-spritkupp
I rättvisans namn kunde väl EN person jobba FÖR de som söker om ersättningar istället för som nu att ALLA jobbar emot oss och varje ord synas in i minsta beståndsdel när det gäller ansökningar, intyg, utredningar etc.
I bästa fall kan jag få hjälp av en jurist från fackförbundet, försäkringskassan har väl en lång rad av sådana.
Rättvisa? Nej!
Jaga syndare? Självklart!
Förutsätta att alla är syndare? Nej, tack!
Pingat på twingly.com
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)