Väntan

I juni lämnade jag in min ansökan om skuldsanering. Det tog lång tid att komma dithän, hoppet om att få bättre ekonomi, få skulderna avskrivna och slippa vara livstidsdömd osv osv överger en inte i första taget.

Även om jag tycker intensivt illa om Beatrice Asks oförmåga att få till en mänskligare skuldsaneringslag så har det senaste åren ändå kommit några förbättringar. Exempelvis har de lättat upp för oss som är sjuka att kunna få skuldsanering. Tidigare var det en omöjlighet att vara arbetslös till exempel - visst du inget om dina inkomster fem år framåt i tiden ansågs du inte vara kapabel till att klara av en skuldsanering.

Idag vet även politikerna att folk som regel har någon form av inkomst... fast de är sjuka eller / och arbetslösa. Men det kan ju för all del vara en tidsfråga det med. Ett antal personer blev faktiskt utslängda från socialförsäkringssystemet i samband med Alliansens arbetslinje - ALLA ska jobba! That's it. På frågan om det var värt det kunde Reinfeldt inget svar lämna. Jag är inte förvånad. Skäms på dig.

Den här perioden av väntan på att få svar är oerhört lång och jobbig. Beroende på var i landet du bor blir det väldigt olika lång. Bor du i Stockholm tar det ca tre veckor tills du vet om det första beskedet är positivt eller ej. Väldigt bra. Övriga landet har mellan tre och fyra månaders väntetid på detta första besked. Och självklart bor jag i regionen som är mest överbelastad av ärenden av dem alla. Typiskt.

Nu närmar sig dock tiden för att jag ska stå på tur.

Förutom väntetiden är tiden från att jag beslutat mig för att söka och sen verkligen fylla i ansökan, leta fram alla uppgifter, skriva livshistoriken många år bakåt i tiden och redogöra för vad jag själv gjort för att bli skuldfri.... Puh, det var ingen lätt match att gå. Men det är nu gjort sen tre månader och det ligger inte i mina händer nu.

Jag kan bara vänta. Och jag väntar.

Pingat på nyligen.se och twingly.com

Läs även andra bloggares åsikter om fattiga riddare, skusan, politik, val 2010, Beatrice Ask, skuldsanering, ansöka, vänta,

Askan i farten

Läser flitigt bloggen som Gekås i Ullared har och hittade nyss detta inlägg:

http://gekasullaredbloggen.blogspot.com/2010/08/minister-besok-i-ullared.html

Ja.... undrar om Askan tänker bjuda oss som inte har råd på en övernattning i tjusiga husvagnen.... Äsch, vem skulle vilja göra reklam för henne..... Näe, fy sjutton.

Shoppa kan hon tydligen... tänk om energin kunde läggas på vettigare saker i valrörelsen..... sicken tant....

Läs artikeln och häpna över besöket....

Som ringar på vattnet sprider sig det hon beslutar om idag även 40 år framåt i tiden... inte bara de nästkommande 4 åren.... Tänk på det du Askan på din turné.


Läs även andra bloggares åsikter om fattiga riddare, beatrice ask, askan, valet, konsekvenser

Pingat på Twingly, Nyligen, Intressant, Bloggping

Skulsaneringsteamen o Madame Ask

Heja heja på mig själv! För någon månad sen lämnade jag in min ansökan om skuldsanering så lever på hoppet. Tycker 15 år i denna sits räcker. Med råge. Nu vill jag få börja mitt nya liv. NU.

Men många fler än mig söker så köerna är långa.

På Fattiga Riddares Forum har jag dock läst att teamen som sköter våra ansökningar fått 50 miljoner för att anställa fler inför att nya skuldsaneringslagen skulle träda i kraft..... men någon ny lag blev det inte. Hmm... Men pengar fick de till att sköta ansökningarna...

Så vad är det som händer eftersom beskeden på de flesta kontoren verkar dröja allt mer... Nåja, semestertider är semestertider för all del.... hmm...

Men.... Törs man gissa att ansökningarna blivit ännu fler just sista två månaderna eller???? För 50 miljoner borde ju vara ganska många tjänster eller?

Beatrice Ask: Du kan inte bara se till att vara kompis med inkassobolagen. Du måste även se till de mänskliga värdena hos de som lever som skuldsatta. Även vi vill ha semester någon gång, typ vart annat eller vart femte år. Minst. Och vi vill att föräldrar ska få vara föräldrar och ha råd att umgås med sina barn och ge dem mat därtill - varannan helg om inte på heltid. Det vore väl ändå ett minimum? Inte är det väl för mycket begärt heller. Tycker jag. Men uppenbarligen inte du.