Bloggandet gör att jag får leva ut lite frustrationer över livssituationen jag befinner mig i. Jag har genom åren och alla prövningar, sjukdomar och livshändelser verkligen blivit fantastiskt duktig på att njuta och känna lycka över det som är bra i livet... av att vädret är fint... eller en fin låt på radion. Att jag har ett hem att bo i... mina fantastiska vänner osv.
Ibland kan jag till och med upplysa nya bekantskaper om ett och annat utifrån mina livserfarenheter... vi kan tillsammans diskutera och finna gemenskap och jag njuter verkligen.
Men ibland blir jag så innerligt trött.
Trött på människors okunskap. Trött på deras ovilja till kunskap utan bara i all sin naivitet vill tala om hur duktiga de själva är. Senast nu i form av en kommentar i mitt förra inlägg. Missförstå mig ej för jag är jätteglad att någon läser det jag skriver, jag blir ännu gladare över att få en kommentar att läsa.
Men samtidigt speglar det hur otroligt stor okunskapen i samhället är. Kanske det beror på att jag just nu varit extra trött ett par dagar och har lägre toleransnivå som gör att jag reagerar så.... för kanske jag sett det som en sporre i att få mer energi att jobba vidare om jag inte varit det.
Jag skulle såklart kunna nyttja kommentaren och bit för bit berätta om en annan verklighet för prinsessanz som själv har ett oerhört tragiskt livsöde. 34 år gammal och inte jobbat mer än 5 månader totalt av sitt liv... Där erkänner jag dock att jag får lite energi för på sätt och vis är jag faktiskt glad över att livet tagit mig till så många olika jobb som jag lärt mig så mycket av. Tänk så mycket av mig som inte varit jag om jag bara jobbat 5 månader av MITT liv... Känner tacksamhet över att mitt liv är mitt.
Överskuldsättning kommer ibland från överkonsumtion, det vet vi. Men alla vi som inte fått våra skulder på det sättet, vi som alltid varit sparsamma och slitit för våra pengar, som levt vårt liv i god tro att det skulle se ut som det hade gjort fram till den stora förändringen kom i form av arbetslöshet, sjukdom etc....
Men den historien orkar jag inte ta en gång till just idag. Men tänk vad en liten kommentar kan betyda mycket... så många tankar den sätter igång.... Tack till sofieV, NoCash, omstarten och prinsessanz.
Go söndag på er! ;)
PS Sofie: Jag håller med dig till 1000 procent! :-D
hej.ja dr ser man,jag la precis till dig i min blogglista och ser då att du skrev detta inlägg för 2minuter sedan.
SvaraRaderaja ,mitt livsöde är MER än tragiskt(kanske skriver om det i ett blogginlägg nåndag)
javisst ska man känna TACKSAMHET,det gör jag varje dag! jag vet inte,men jag har inte så stora krav på livet,trots att jag är en ÖVERLEVARE minst sagt!
Blir däremot förbanad när jag läser på forum som familjeliv om folk som kallar sig själva FATTIGA när de har 30.000kr att röra sig med varje månad,då vill jag bara SPY! då tänker jag: ja,och här sitter jag...
men jag försöker ändå dela med mig utan mina erfarenheter/åsikter även om vissa tycker det är jobbigt att höra/läsa,så KANSKE det lär NÅGON nånting!
ha en bra helg!
Hmm- det här är precis som om dina alfabetiska tangenter vore nedtyckta av mina fingrar, i samma ordning! Jag skulle precis faktiskt (!) kopiera din text och skicka till min väninna som jag bara inte klarar av att försöka kommunicera med längre, just för att hon har ett jobb trots diagnos och cancer dessutom... Och hon vill gärna skriva mig på näsan när jag bara slutar argumentera sakligt och allt det där, just av orsaker som du nämner. Önskar att jag vore lika klok som inte låter mig provoceras utan behåller min värdighet och slutar att käfta emot när andras attityder blir alltför smärtsamma.
SvaraRaderaJag inser tack vare ditt inlägg, att det finns de därute precis som du- vars blotta existens pekar med all tydlighet på att jag inte behöver käfta. VI VET vad som är rätt och fel. Vi behöver inte andras gillande. För det kan vi aldrig få- det handlar om att alla de är så RÄDDA för att själva hamna där i skuldträsket. DEt handlar egentligen inte om att vi är sämre än andra.
Kram på er. Jag är verkligen ingen kramig typ egentligen. Men det känns som att jag håller på att dö...
"Jag inser tack vare ditt inlägg, att det finns de därute precis som du- vars blotta existens pekar med all tydlighet på att jag inte behöver käfta. VI VET vad som är rätt och fel. Vi behöver inte andras gillande."
SvaraRaderaBra insikter - lev efter dem. När man drabbats av en sjukdom som kan bli dödlig och kräkts 10 gånger under morgontinmmarna, är det lätt att se sig själv som världens mittpunkt och tycka mest synd om sig själv i världen.
Om sanningen ska fram är jag mycket mer intresserad av vad som händer i nordafrika just nu än vissas personliga ekonomiska problem. Självklart stödjer jag er som hamnat i skuldfällan till 100% och skulle jag hamna i en situation där min röst för er skulle ha betydelse skulle ni få den.
Hittade jag en vettig organisation som hjälper barn som växer upp i fattigdom skulle jag skänka pengar dit och inte till Green peace som jag supporterar för närvarande.
@2tusenlappar: Jo, fattigdom är relativ... faktum är att det finns en defention på fattigdom även i Sverige men just nu vill jag inte ta fram den. För många handlar det nog om att ugifterna stuckit iväg lite för långt i förhållandet till inkomsterna och kanske inte egentlig fattigdom. Och jämför jag mig med de familjer som inte har tak över huvudet så är även jag rik. Jämfört med 'de fattiga barnen i Afrika' är vi alla rika i vårt land har man alltid kunnat säga tidigare. Men det fungerar inte längre att säga så i Sverige idag då barn faktiskt får lägga sig hungriga, barn och vuxna får frysa vintern igenom etc men mer om det en annan dag. Skönt att du har din energi kvar ditt livsöde till trots... eller kanske just därför...?
SvaraRadera@Sofie: Vad glad jag blir att jag kan uttrycka något som inte bara står för mig utan även dig... och kanske någon mer! Och nej, du behöver inte käfta. Använd din energi till något som gagnar dig, som ger DIG energi, som gör att du mår gott. Man kan låta sig svepas med för en stund... jag går i taket ibland jag också men min energi får det inte ta.
@Anonym: Jo, jag håller med dig, ibland behöver man flytta fokus från sig själv. Mångas problem, enligt min erfarenhet, är väl att man gör det lite för mycket ibland. Ibland behöver man stanna upp även i Sverige och fundera över begrepp som fattigdom nära oss. Men vi har mängder med hjälporganisationer som stöttar fattiga barn i Sverig! Nu tror jag i och för sig att även GreenPeace också behöver support men både Bris och Rädda Barnen har projekt för barn som lever i fattigdom. Lokala kyrkor, Frälsningsarmen med flera ideella organisationer stöttar t ex familjer som har svårt med ekonomin till jul, födelsedagar osv så kolla runt lite... hos mig annonserar de i lokalpressen vilket är smidigt!
Tack alla för att ni läser och tycker till! Allt gott till er!
28 februari 2011 20:06
Hej Trådstartare.
SvaraRaderaUrsäkta, jag knyckte lite din tråd med gammalt gnabb. Jag har läst det du har skrivit och jag förstår vilken tuff situation du är i.
För att vara väldigt oinsatt kan jag konstatera att övre medelklass som finns runt om mig inte vet något om skuldsanering och är totalt ointresserade.
Jag hoppas saker och ting ska bli bättre, hörde på radio att samhället i stort förlorade på politiken som förs kring skuldsanering.
Så här tänker jag (kan vara uppåt väggarna): Det är nog en blandning av gamla jantelagen och att man ska göra rätt för sig som utgör grunden. Sitter så djupt så att man väljer förluster för både samhället och enskilda.
Sen tänker jag också att det finns ett enkelt mänskligt perspektiv. De som inte drabbats av cancer har verkligen svårt att sätta sig in i hur det är och känns. Samma sak gäller säkert för skuldfällan, om man inte själv varit där är det svårt att förstå.