Det absolut dummaste man kan göra är egentligen att tystna.
Våra röster behövs. Och vi måste fortsätta tro på att vi gör skillnad. Någon gång. Absolut. Nettan har gjort en fin sammanställning i sin blogg, läs här: http://lantligalivet.blogspot.com/2011/12/de-finns-de.html
De senaste två månaderna har varit ganska kämpiga - tycker livet har varit kämpigt länge faktiskt. Den energi jag ska lägga på att må bättre och få en bra vardag lägger jag på tankar kring försörjning, diverse beslut som måste överklagas före ett visst datum... osv. Jag VET att älta och oja i sig inte gör någon nytta utan att det bara stjäl energi men ändå... det ligger över en medan det pågår som en gigantisk energitjuv.
Jag har många allergier och däribland emot många mediciner, har svårt med tillsatsämnen och kemiskt framställda preparat. Naturliga kosttillskott och mediciner ingår inte i högkostnadsskyddet tyvärr. Sedan många år kämpar jag mot dåligt blodvärde och numera också dålig blodstatus. En sådan enkel sak som att inte få beviljat merkostnader hos socialtjänsten för stöttande medel på hälsokost för detta gör mig vansinnigt trött. I flerdubbel bemärkelse alltså. För någon månad sen fick jag av ekonomiska skäl för mig att pröva ett receptbelagt medel i alla fall och det gick åt skogen. Först förstod jag inte varför jag blev så deppig utan tänkte att det är väl livet... ville inte vara med längre på ett konstigt sätt. När metallsmaken i munnen kom insåg jag att det var järnmedicinen! Kvickt in på fass.se och läsa om biverkningar och jackpot - det var medicinen som gjorde mig illa ännu en gång. Därtill visade sen proverna att kroppen inte kunnat ta upp det som var bra med medicinen så experimentet var ännu en gång helt i onödan. Och jag är fortsatt trött med taskig blodstatus. Nästa experiment är injektioner som är svindyra, måste komma ihåg att hämta ut dem innan årsskiftet för sen höjs egenavgiften på medicinerna med 400.- Var sjutton är det tänkt att man ska ta de pengarna ifrån??? Det skulle vara toppen om detta experiment lyckas så håll tummarna för mig.
Jag håller på med överklagan kring handikappersättningen som ska vara inne snart, därefter väntar detsamma med sjukersättningen. Och därtill socialtjänstens försörjningsstöd kring merkostnader som bara är nödvändigt att strida för så långt det går.
Min lungkapacitet har blivit bättre sen jag fick lite fondpengar till en inhalationsapparat minsann!!! Inte illa alls! Gissa om jag blev glad!!! Jag kan numera inhalera mediciner som jag inte bara tål - jag blir både mer lätt-andad och lite piggare av det, trevlig bieffekt kan man väl säga!?! :) Jag slipper värken i lungorna, får mindre värk i nacke och rygg... mycket trevligt! Tyvärr har jag inte råd med medicinerna, de kostar ca 400.- i månaden men vad gör man??? Jag kunde blåsa ut stearinljusen med kraft och utan lång kamp denna jul så gissa om jag var jublande glad!!! Övriga mediciner kostar redan som det är 500.- per månad och så förstås apotekets eviga 160.- som nu i januari alltså ökar.... skitskoj. Näe... inte alls.
När det gäller skuldsaneringen inväntar jag fortfarande besked från högsta instans. Nog för att det är mer effektivt att söka om och söka om och söka om och det ska jag strax göra det också.
Till jul fick vi stöd från Frälsningsarmén, en matkasse. Vilken hjälp! Jag har i alla år lagt pengar i deras kokande gryta och i år fick jag stå på andra sidan grytan så att säga. Så ser du en insamlingsbössa och kan avvara en slant så lägg den där. Pengar kommer faktiskt fram dit de behövs. Hur gott det än var att få stöd så var det otroligt ledsamt och ska på inget sätt glorifieras. Det är en oerhörd tragedi att det behövs i vårt land över huvudtaget. Att det därtill i vår lilla stad finns så många människor som behöver denna hjälp är helt otroligt illa för det speglar ändå hur det är på många andra ställen också.
Så ja... inte undra på jag inte har så stor lust att blogga - det är inte direkt roliga saker att skriva om. Men å andra sidan är egentligen tystnaden värre.
God fortsättning på dig och Gott Nytt År och jag hoppas för allas vår skull att 2012 blir mycket bättre än det år vi nu avslutar.
torsdag 29 december 2011
tisdag 25 oktober 2011
Hovrätt m.m.
Hej alla! Tack för alla hejarop och peppningar - de värmer verkligen!
Idag blev jag tvungen att återvända till sjukförsäkringen efter snart 4 månad som utförsäkrad och sen inskriven i något program på Arbetsförmedlingen. Man måste klara av att jobba 10 tim för att få anställning med stöd och innan dess ska man arbetsträna... min arbetsträning gick inte bra i våras och idag konstaterades det att de mikroskopiska chanserna till yrkesverksamt liv som Försäkringskassan tycker sig se, ser inte Arbetsförmedlingen. Och även om den skulle finnas räcker det mikroskopiska teoretiska tänket inte till för den praktiska delen av livet som landar på minst 10 timmar. Jaha, då vet vi det då.
Hovrätten beviljade mig inte prövningstillstånd för överklagan av tingsrättens avslag på skuldsaneringsansökan. Nej, det hade jag inte trott heller. Men jag ska banne mig hela vägen ut visa att jag inte är nöjd med beslutet - alltså överklagar jag även detta beslut. Kostar inte speciellt mycket energi i jämförelse med ansökningsperioden sommaren 2010. Bra bonus i sammanhanget är att skulderna krymper för varje steg, undantaget CSN såklart - som vanligt. Märklig paradox eller bieffekt eller vad man kan kalla det. Men skuldfri - nej. Det går inte att bli. Är fortsatt livstids dömd, bara att inse.
Nyligen klev jag av världen en liten stund och fick ta hand om mig själv på heltid, ägna mig åt terapier och behandlingar. Inga möten eller papper så långt ögat nådde.... nåja, nästan... Fick lite papper eftersänt efter någon vecka ;) Är så glad och tacksam att få stöd och hjälp - har varit inlagd på sjukhus. God vegmat, fantastiska mediciner och helt teknikbefriad - det är livet det! :-D
Men nu är jag hemma i vardagen och möten, sjukgymnastik etc lallar på som vanligt. Blir helt slut av att tänka på det bara. Har fått träffa en ny specialist som gillar att kämpa med och mot F-kassan så det blir intressant att se hur det går framöver. Men ack så lång process det är det också. Nåja, ett steg i taget så får vi se vart det landar.
Har bestämt mig för en ny karriär nu när Af inte kunde hitta någon och Fk troligen snart ändrar inriktning vad det gäller utredningar igen - det brukar de liksom göra enligt min erfarenhet. Jag ska bli fondjägare. Global Grant ska bli min bästa vän och hej vad papper och ansökningar som ska in och ut och fram och tillbaka och oj vad jag ser fram emot att pengarna ska trilla in i överflöd. Yeah! Försörjningsstödet får nämligen inte räkna fondmedel som inkomst = bäst av allt. :)
Åter igen - tack för att just du läser och följer mina vedermödor. Och för att du skriver en rad då och då, det uppskattar jag.
Med ljus och kärlek till dig, på återhörande!
Idag blev jag tvungen att återvända till sjukförsäkringen efter snart 4 månad som utförsäkrad och sen inskriven i något program på Arbetsförmedlingen. Man måste klara av att jobba 10 tim för att få anställning med stöd och innan dess ska man arbetsträna... min arbetsträning gick inte bra i våras och idag konstaterades det att de mikroskopiska chanserna till yrkesverksamt liv som Försäkringskassan tycker sig se, ser inte Arbetsförmedlingen. Och även om den skulle finnas räcker det mikroskopiska teoretiska tänket inte till för den praktiska delen av livet som landar på minst 10 timmar. Jaha, då vet vi det då.
Hovrätten beviljade mig inte prövningstillstånd för överklagan av tingsrättens avslag på skuldsaneringsansökan. Nej, det hade jag inte trott heller. Men jag ska banne mig hela vägen ut visa att jag inte är nöjd med beslutet - alltså överklagar jag även detta beslut. Kostar inte speciellt mycket energi i jämförelse med ansökningsperioden sommaren 2010. Bra bonus i sammanhanget är att skulderna krymper för varje steg, undantaget CSN såklart - som vanligt. Märklig paradox eller bieffekt eller vad man kan kalla det. Men skuldfri - nej. Det går inte att bli. Är fortsatt livstids dömd, bara att inse.
Nyligen klev jag av världen en liten stund och fick ta hand om mig själv på heltid, ägna mig åt terapier och behandlingar. Inga möten eller papper så långt ögat nådde.... nåja, nästan... Fick lite papper eftersänt efter någon vecka ;) Är så glad och tacksam att få stöd och hjälp - har varit inlagd på sjukhus. God vegmat, fantastiska mediciner och helt teknikbefriad - det är livet det! :-D
Men nu är jag hemma i vardagen och möten, sjukgymnastik etc lallar på som vanligt. Blir helt slut av att tänka på det bara. Har fått träffa en ny specialist som gillar att kämpa med och mot F-kassan så det blir intressant att se hur det går framöver. Men ack så lång process det är det också. Nåja, ett steg i taget så får vi se vart det landar.
Har bestämt mig för en ny karriär nu när Af inte kunde hitta någon och Fk troligen snart ändrar inriktning vad det gäller utredningar igen - det brukar de liksom göra enligt min erfarenhet. Jag ska bli fondjägare. Global Grant ska bli min bästa vän och hej vad papper och ansökningar som ska in och ut och fram och tillbaka och oj vad jag ser fram emot att pengarna ska trilla in i överflöd. Yeah! Försörjningsstödet får nämligen inte räkna fondmedel som inkomst = bäst av allt. :)
Åter igen - tack för att just du läser och följer mina vedermödor. Och för att du skriver en rad då och då, det uppskattar jag.
Med ljus och kärlek till dig, på återhörande!
söndag 11 september 2011
Utan bifall
I veckan som gick fick jag beslutet från Tingsrätten om min överklagan av avslaget på skuldsaneringsansökan.
Vilken evinnerlig tid allt tar.
Avslaget kom i november, överklagan inom tre veckor. Och för några dagar sen så kom beskedet om att min överklagan lämnas utan bifall av Tingsrätten.
De hade gjort en mycket ingående översyn av ärendet, jag ska läsa allt noga innan jag skickar in nästa överklagande till nästa instans. Det känns lite onödigt egentligen för jag fattar att jag inte kommer att få något annat besked ändå. Jag ser själv mina överklagningar som en protest mot hela systemet. En liten siffra i någon liten kant på ett statistikpapper kommer jag på sin höjd att bli. Men då får det väl bli så då.
Jag ÄR INTE NÖJD MED BESLUTET så därför överklagar jag. Basta.
Det är otroligt många år sen, 15 för att vara lite mer precis, jag hade en fast anställning och hade en planerad inkomst för lång tid framöver så att tro att det ska bli så nu efter alla år av sjukdomar, test av olika arbeten, misslyckanden etc är rent löjeväckande.
Men, men, i teorin är för all del allt möjligt. Det är möjligt att jag vinner OS också i någon käck liten gren framöver. Ja, alltså i teorin förstås.
Beskeden från alla förståsigpåare under dessa månaders väntan har varit att så länge beslutet om skuldsanering inte har vunnit laga kraft så har jag ju inte skuldsanering. Helt okej, säger sig självt. Men... ingen verkar veta vad jag har för tillstånd under tiden som överklagan pågår. Vad heter det då? Själv misstänker jag att det kallas för inledande skuldsanering men det håller ingen med mig om.
* CSN avvaktar vidare åtgärder pga att jag har inledande skuldsanering.
* Kronofogden har inte försökt utmäta inkomster under den här tiden - den ska nämligen komma igång inom några veckor i normalfallet efter avslag av skusan.
* Inkassobolagen har inte skickat ett enda brev under tiden från att jag fick inledande till dags datum.
* Jag fick behålla mina skattepengar! :)
Förra sommaren lärde jag mig att medan man har inledande skuldsanering får man inte gynna enskilda borgenärer. Låter förståndigt.
Eftersom ingen vet vad man har medan man överklagar så har jag gynnat en enskild borgenär helt nyligen. Förstod inte att jag kanske fortfarande hade inledande skusan.
Den enskilde borgenären stod emellan mig och en liten chans att kunna få ny bostad då de som enda inkassobolag låg kvar och väntade ihärdigt hos fogden. Jag har för stor och för dyr lägenhet i förhållande till kommunens normer för försörjningsstöd nämligen. Och jag är för sjuk för att orka ha en pågående jakt på bostad månad efter månad. Och jag behöver bo mer centralt framöver, det är dyrt med bensin och vem vet hur länge bilen fungerar?
Jag tog alltså en chansning och lade ett förslag till ackord. Fick ett motbud som jag accepterade. Fortfarande inom ramen för skatteåterbäringen. Den skulle ju ändå utmätas för jag har ju inte inledande skuldsanering och skulle inte få se röken av någon återbäring. Det vore rätt surt om pengarna bara försvann in i dimman av inkassoräntor utan att göra någon som helst nytta... här skapade jag mig i alla fall en liten chans till att pengarna gjorde någon nytta.
Och nytta gjorde de! Den skulden är puts väck nu! Härligt!
Det är så skönt för det var den allra första hemska skulden som gick till kronofogden då för så otroligt många år sen! En symbolisk seger för mig. En del skulder återstår, CSN-berget växer vidare hej vilt vilket är extra surt då jag verkligen kämpat för att i flera år inte behöva komma efter med årsbeloppen.... det gick tills fogden påbörjade utmätning förra våren.
Alltså skapar fogden fler skuldsatta istället för att underlätta och stå på vår sida till att bli medlemmar i klubben för enskilda att bli skuldfria på sikt. Kul för inkassobolagen att staten jobbar gratis åt dem som är privata och vinstdrivande bolag. Systemet är verkligen ruttet. Men det vet vi ju redan sen många år. Snacka om att kapitalet talar - det ligger ingen ekonomi i för privata företag att låta skuldsatta bli skuldfria inte. Att staten skulle spara miljarder på det vet vi redan men där saknas vilja till åtgärd. Märkligt nog. Jag tror kapitalets makt är större än statens vilja att spara pengar på sikt.
Men symboliskt var det otroligt skönt att just denna skuld slipper hänga med mig längre. Att jag i efterhand insett att jag troligen gjort något dumt med tanke på att jag kanske har inledande skuldsanering... ja... Det visste jag ju inte då. Och ingen annan heller. :-/
Under veckan som kommer ska jag dessutom överklaga ett beslut från Fk om handikappersättning och ett beslut om sjukersättning.
Därutöver måste jag söka pengar från flera fonder till hjälpmedel som mitt landsting inte tycker sig att jag ska ha men som jag verkligen behöver. Vården är svinaktigt dyr och den betalar dem, men tji för att få något hjälpmedel som eftervård... näe, det har vi inte råd med. Det beslutet går dock inte att överklaga. Synd.
Jag måste därtill ragga upp några specialistläkare till för en allmänspecialists ord duger inte åt Fk. Hur sjutton kunde Fk få den makten över vården? Jag förstår den specialist i Göteborg som vägrar skriva intyg till Fk sen flera år tillbaka - det är onödigt arbete konstaterar han bara. Förståndig läkare. Intressant i sammanhanget är att Fk ändå tar hans ord på stort allvar, de nöjer sig med utförliga journalanteckningar i utdrag. Tänk om fler läkare vore så kloka.
Man får absolut inte bli sjuk i en förkylning och inte orka ett dugg när man är sjuk och utförsäkrad, det finns det inte tid till. Men det händer ändå lite då och då. Usch och tvi. Lägg därtill familjeliv, besök och kontakt med socialtjänsten för överlevnad, kontakter med AF för att leta efter den mikroskopiska chans till arbetsförmåga som FK anser sig ha sett i mina papper....
Nej, fy. Så tragiskt livet låter.
Tur en är född glad och har lärt sig se till det positiva i livet. Annars hade jag aldrig stått ut.
God höst på dig!
Vilken evinnerlig tid allt tar.
Avslaget kom i november, överklagan inom tre veckor. Och för några dagar sen så kom beskedet om att min överklagan lämnas utan bifall av Tingsrätten.
De hade gjort en mycket ingående översyn av ärendet, jag ska läsa allt noga innan jag skickar in nästa överklagande till nästa instans. Det känns lite onödigt egentligen för jag fattar att jag inte kommer att få något annat besked ändå. Jag ser själv mina överklagningar som en protest mot hela systemet. En liten siffra i någon liten kant på ett statistikpapper kommer jag på sin höjd att bli. Men då får det väl bli så då.
Jag ÄR INTE NÖJD MED BESLUTET så därför överklagar jag. Basta.
Det är otroligt många år sen, 15 för att vara lite mer precis, jag hade en fast anställning och hade en planerad inkomst för lång tid framöver så att tro att det ska bli så nu efter alla år av sjukdomar, test av olika arbeten, misslyckanden etc är rent löjeväckande.
Men, men, i teorin är för all del allt möjligt. Det är möjligt att jag vinner OS också i någon käck liten gren framöver. Ja, alltså i teorin förstås.
Beskeden från alla förståsigpåare under dessa månaders väntan har varit att så länge beslutet om skuldsanering inte har vunnit laga kraft så har jag ju inte skuldsanering. Helt okej, säger sig självt. Men... ingen verkar veta vad jag har för tillstånd under tiden som överklagan pågår. Vad heter det då? Själv misstänker jag att det kallas för inledande skuldsanering men det håller ingen med mig om.
* CSN avvaktar vidare åtgärder pga att jag har inledande skuldsanering.
* Kronofogden har inte försökt utmäta inkomster under den här tiden - den ska nämligen komma igång inom några veckor i normalfallet efter avslag av skusan.
* Inkassobolagen har inte skickat ett enda brev under tiden från att jag fick inledande till dags datum.
* Jag fick behålla mina skattepengar! :)
Förra sommaren lärde jag mig att medan man har inledande skuldsanering får man inte gynna enskilda borgenärer. Låter förståndigt.
Eftersom ingen vet vad man har medan man överklagar så har jag gynnat en enskild borgenär helt nyligen. Förstod inte att jag kanske fortfarande hade inledande skusan.
Den enskilde borgenären stod emellan mig och en liten chans att kunna få ny bostad då de som enda inkassobolag låg kvar och väntade ihärdigt hos fogden. Jag har för stor och för dyr lägenhet i förhållande till kommunens normer för försörjningsstöd nämligen. Och jag är för sjuk för att orka ha en pågående jakt på bostad månad efter månad. Och jag behöver bo mer centralt framöver, det är dyrt med bensin och vem vet hur länge bilen fungerar?
Jag tog alltså en chansning och lade ett förslag till ackord. Fick ett motbud som jag accepterade. Fortfarande inom ramen för skatteåterbäringen. Den skulle ju ändå utmätas för jag har ju inte inledande skuldsanering och skulle inte få se röken av någon återbäring. Det vore rätt surt om pengarna bara försvann in i dimman av inkassoräntor utan att göra någon som helst nytta... här skapade jag mig i alla fall en liten chans till att pengarna gjorde någon nytta.
Och nytta gjorde de! Den skulden är puts väck nu! Härligt!
Det är så skönt för det var den allra första hemska skulden som gick till kronofogden då för så otroligt många år sen! En symbolisk seger för mig. En del skulder återstår, CSN-berget växer vidare hej vilt vilket är extra surt då jag verkligen kämpat för att i flera år inte behöva komma efter med årsbeloppen.... det gick tills fogden påbörjade utmätning förra våren.
Alltså skapar fogden fler skuldsatta istället för att underlätta och stå på vår sida till att bli medlemmar i klubben för enskilda att bli skuldfria på sikt. Kul för inkassobolagen att staten jobbar gratis åt dem som är privata och vinstdrivande bolag. Systemet är verkligen ruttet. Men det vet vi ju redan sen många år. Snacka om att kapitalet talar - det ligger ingen ekonomi i för privata företag att låta skuldsatta bli skuldfria inte. Att staten skulle spara miljarder på det vet vi redan men där saknas vilja till åtgärd. Märkligt nog. Jag tror kapitalets makt är större än statens vilja att spara pengar på sikt.
Men symboliskt var det otroligt skönt att just denna skuld slipper hänga med mig längre. Att jag i efterhand insett att jag troligen gjort något dumt med tanke på att jag kanske har inledande skuldsanering... ja... Det visste jag ju inte då. Och ingen annan heller. :-/
Under veckan som kommer ska jag dessutom överklaga ett beslut från Fk om handikappersättning och ett beslut om sjukersättning.
Därutöver måste jag söka pengar från flera fonder till hjälpmedel som mitt landsting inte tycker sig att jag ska ha men som jag verkligen behöver. Vården är svinaktigt dyr och den betalar dem, men tji för att få något hjälpmedel som eftervård... näe, det har vi inte råd med. Det beslutet går dock inte att överklaga. Synd.
Jag måste därtill ragga upp några specialistläkare till för en allmänspecialists ord duger inte åt Fk. Hur sjutton kunde Fk få den makten över vården? Jag förstår den specialist i Göteborg som vägrar skriva intyg till Fk sen flera år tillbaka - det är onödigt arbete konstaterar han bara. Förståndig läkare. Intressant i sammanhanget är att Fk ändå tar hans ord på stort allvar, de nöjer sig med utförliga journalanteckningar i utdrag. Tänk om fler läkare vore så kloka.
Man får absolut inte bli sjuk i en förkylning och inte orka ett dugg när man är sjuk och utförsäkrad, det finns det inte tid till. Men det händer ändå lite då och då. Usch och tvi. Lägg därtill familjeliv, besök och kontakt med socialtjänsten för överlevnad, kontakter med AF för att leta efter den mikroskopiska chans till arbetsförmåga som FK anser sig ha sett i mina papper....
Nej, fy. Så tragiskt livet låter.
Tur en är född glad och har lärt sig se till det positiva i livet. Annars hade jag aldrig stått ut.
God höst på dig!
måndag 8 augusti 2011
Svante Borg och militärisk precision
Med Militärisk Precision leder Svante Borg Försäkringskassan och ger personalen manualer i hur man uttrycker sig mot "kund". Googlar man på hans namn dyker ett och ett annat klavertramp upp genom åren och jag antar det är samma militäriske Borg det handlar om.
Han är dagsaktuell med att jaga kriminella som uppbär sjukersättning från FK och samarbetar stolt med polisen i jakten på syndarna.... Genom sig själv känner man andra eller vad ska man tro???
Läs expressens artikel från 2008 här: http://www.expressen.se/nyheter/1.1181768/overstens-spritkupp
I rättvisans namn kunde väl EN person jobba FÖR de som söker om ersättningar istället för som nu att ALLA jobbar emot oss och varje ord synas in i minsta beståndsdel när det gäller ansökningar, intyg, utredningar etc.
I bästa fall kan jag få hjälp av en jurist från fackförbundet, försäkringskassan har väl en lång rad av sådana.
Rättvisa? Nej!
Jaga syndare? Självklart!
Förutsätta att alla är syndare? Nej, tack!
Pingat på twingly.com
Han är dagsaktuell med att jaga kriminella som uppbär sjukersättning från FK och samarbetar stolt med polisen i jakten på syndarna.... Genom sig själv känner man andra eller vad ska man tro???
Läs expressens artikel från 2008 här: http://www.expressen.se/nyheter/1.1181768/overstens-spritkupp
I rättvisans namn kunde väl EN person jobba FÖR de som söker om ersättningar istället för som nu att ALLA jobbar emot oss och varje ord synas in i minsta beståndsdel när det gäller ansökningar, intyg, utredningar etc.
I bästa fall kan jag få hjälp av en jurist från fackförbundet, försäkringskassan har väl en lång rad av sådana.
Rättvisa? Nej!
Jaga syndare? Självklart!
Förutsätta att alla är syndare? Nej, tack!
Pingat på twingly.com
tisdag 26 juli 2011
Läsvärt - några länkar....
Lite att läsa i sommartid...
Anställd på försäkringskassan om det rättsosäkra läget och skillnader i beslut...
Sjukförsäkringssystemet och vinster...
Onekligen intressanta länkar :-/
Anställd på försäkringskassan om det rättsosäkra läget och skillnader i beslut...
Sjukförsäkringssystemet och vinster...
Onekligen intressanta länkar :-/
tisdag 19 juli 2011
Sommartid - tid av att vara jagad
Häromdagen konstaterade jag att min brist på förväntan på sommarmånaderna tog slut för flera år sen... trodde det hade att göra med att jag inte bor vid havet längre... men så insåg jag att dit brukade jag åka ändå ett par veckor så det handlade kanske inte om det trots allt...
Sen funderade jag på om det kunde ha med min brist på trädgård att göra... njae... jo, lite till viss del, en svår sak att vara utan efter mängder med år av pysslande för kropp och själ...
Sen kom jag till slut på det... pengabristen... Först för att barnet blev för gammalt för att få studiebidrag när det var lov... När går det åt som mest pengar egentligen??? Jo, så fort det är lov. Därefter försvann underhållet... sen bostadstillägget... inkomsterna minskade med tusentals kronor år efter år... När önskar man som mest att pengainflödet kunde öka lite... jo, sommartid. Och till jul förstås.
Samtidigt blev jag sjukare men ägnade rätt mycket tid åt att söka sjukersättning, det lyckades för en 18-mån period och sen tog det nyss slut. Förra sommaren gick mycket energi åt till att lämna in ansökan om skusan, sen kom den förskräckliga domen som gjorde att jag och många med mig fick avslag på ansökan... överklagan... ett år senare och jag väntar fortfarande på svar.... Märkligt.
Denna sommar har jag blivit utförsäkrad från sjukförsäkringen. Telefonen ringde en dag... en mycket märklig handläggare som jag träffat en gång för länge sen på ett mycket märkligt möte... Hon skilde sig markant från tidigare handläggare som informerat, hjälpt till med ansökan om ny period, talat om vilka papper jag skulle behöva etc etc. Denna 'Donna' ringde och sa att din ansökan kommer jag aldrig att kunna få igenom, du kommer att få avslag. Dumheterna hoppade ur munnen på henne och självklart fick jag en chock... Alla papper, all investerad tid i terapier, utredningar, arbetsprövningar etc etc - totalt meningslöst... kändes det som då.
Det är nu ett par veckor sen telefonsamtalet kom... fick höra många märkligheter som jag får spara till några inlägg längre fram. Jag har lärt mig massor under resans gång de sista veckorna bara. Jag hade uppriktigt sagt inte en aning om hur illa ställt det var med Sverige förrän jag började rota i hur det kommer att se ut framöver för min del... jag visste inte hur många inkompetenta personer som sitter på sina poster och beslutar utifrån sina regelverk. Men jag vet bättre nu och återkommer om idiotin längre fram, jag som har så mycken utbildning, jag som läst och lyssnat mig fram till så mycket hade faktiskt inte klart för mig hur hårt utförsäkringen slår...
Sen funderade jag på om det kunde ha med min brist på trädgård att göra... njae... jo, lite till viss del, en svår sak att vara utan efter mängder med år av pysslande för kropp och själ...
Sen kom jag till slut på det... pengabristen... Först för att barnet blev för gammalt för att få studiebidrag när det var lov... När går det åt som mest pengar egentligen??? Jo, så fort det är lov. Därefter försvann underhållet... sen bostadstillägget... inkomsterna minskade med tusentals kronor år efter år... När önskar man som mest att pengainflödet kunde öka lite... jo, sommartid. Och till jul förstås.
Samtidigt blev jag sjukare men ägnade rätt mycket tid åt att söka sjukersättning, det lyckades för en 18-mån period och sen tog det nyss slut. Förra sommaren gick mycket energi åt till att lämna in ansökan om skusan, sen kom den förskräckliga domen som gjorde att jag och många med mig fick avslag på ansökan... överklagan... ett år senare och jag väntar fortfarande på svar.... Märkligt.
Denna sommar har jag blivit utförsäkrad från sjukförsäkringen. Telefonen ringde en dag... en mycket märklig handläggare som jag träffat en gång för länge sen på ett mycket märkligt möte... Hon skilde sig markant från tidigare handläggare som informerat, hjälpt till med ansökan om ny period, talat om vilka papper jag skulle behöva etc etc. Denna 'Donna' ringde och sa att din ansökan kommer jag aldrig att kunna få igenom, du kommer att få avslag. Dumheterna hoppade ur munnen på henne och självklart fick jag en chock... Alla papper, all investerad tid i terapier, utredningar, arbetsprövningar etc etc - totalt meningslöst... kändes det som då.
Det är nu ett par veckor sen telefonsamtalet kom... fick höra många märkligheter som jag får spara till några inlägg längre fram. Jag har lärt mig massor under resans gång de sista veckorna bara. Jag hade uppriktigt sagt inte en aning om hur illa ställt det var med Sverige förrän jag började rota i hur det kommer att se ut framöver för min del... jag visste inte hur många inkompetenta personer som sitter på sina poster och beslutar utifrån sina regelverk. Men jag vet bättre nu och återkommer om idiotin längre fram, jag som har så mycken utbildning, jag som läst och lyssnat mig fram till så mycket hade faktiskt inte klart för mig hur hårt utförsäkringen slår...
fredag 17 juni 2011
Ny skuldsaneringslag?
Törs vi hoppas att det ska bli bättre eller blir det ännu en försämring????
http://www.temafattigdom.se/arkiv/nyheter/ny_lag_ger_battre_mojlighet_till_skuldsanering/
http://www.temafattigdom.se/arkiv/nyheter/ny_lag_ger_battre_mojlighet_till_skuldsanering/
måndag 13 juni 2011
Utförsäkringen
När jag skrev förra inlägget var tanken att jag skulle följa upp dagen efter med det jag EGENTLIGEN hade tänkt blogga om.... Nämligen utförsäkringen av sjuka. År 2011 i Sverige. Det blev inte av för jag var urförbannad. Jag visste inte.... trots att jag själv anser mig vara ganska upplyst som person.... visste inte riktigt hur illa det ser ut i Sverige idag.
Under min tid då jag arbetstränade fick jag besked om att om utifall att jag INTE får den sökta sjukersättningen tillsvidare så blir jag utförsäkrad och får, om jag vill, ingå i aktivitetsgarantin under tre månader för att sen ha möjlighet att eventuellt bli sjukskriven igen. Åtagandena under dessa tre månader ska vara individuellt anpassade och möjlighet till mjukstart ska finnas. På grund av tidigare låg halvtidslön ska jag i så fall få lov att söka försörjningsstöd som komplement för att överleva. Hepp, (för att citera en annan blogg).
Om jag tackar nej till att ingå i aktivitetsgarantin så går jag direkt till att söka försörjningsstöd. Utan möjlighet att kunna återvända till sjukförsäkringen. Således dömd till att för all framtid vara beroende av socialtjänsten. Drygt 40 år gammal. Hur sjutton kan man ge ett sådant besked till NÅGON undrar jag? Hepp.
Självklart kan mirakel inträffa, jag kan bli frisk och återigen jobba ihop en sjukpenninggrundande inkomst..... JAG ÄR SJUK och har mängder med papper på detta, utredningar är gjorda högt och lågt och fram och tillbaka under mängder med år. Således innebär detta att jag är för sjuk för att arbeta och är man det kan man inte jobba sig till rätten till sjukpenning igen.
Får man inte sjukpenning kan man inte heller längre fram ansöka om sjukersättning (alltså - sjukpension som det hette förr). Får jag inte sjukersättning får jag inte heller bostadstillägg, jag får inte min AFA-ersättning och jag får således strålande 0 kr i årsinkomst. Jag kommer under resterande livstid inte betala skatt utan leva på skattebetalarna. Nåja, någon liten pension får jag nog för de år jag tidigare jobbat så lite kan jag nog skjuta till så där om ca 25 år... Hepp.
Är det då någon skillnad att leva på försörjningsstöd alternativt sjukersättning???
JA, det är en enorm skillnad. Inte i kronor räknat för där skiljer det endast några hundralappar.... Ca 600 mer i plånboken om jag lever på sjukersättning men för andra diffar det på mer. Men 600 kan å andra sidan vara en enorm skillnad... speciellt då man är utan dem år efter år....
Ligga samhället och skattebetalarna till last resten av livet då??? Njae, det skiljer också lite för andra ersättningar/försäkringar bidrar till försörjningen om man lever med sjukersättning. Att leva på försörjningsstöd innebär att alla pengar kommer från socialtjänsten... dessutom måste man BE om mer pengar varje gång någonting inträffar i livet. Sannolikheten att man måste överklaga, driva rättsprocesser är ganska stor då sparbetingen är stora i landets kommuner. Hepp.... var ska den kraften komma ifrån?
Största skillnaden är dock känslan av att vara en värdig deltagare i samhället.... kunna försörja sig själv utan att någon ifrågasätter vilka val man gör... kanske kunna göra något roligt någon gång... inte mycket men något. Det är stor skillnad det. Få vara ifred och kanske om 5-10 år ha samlat tillräckligt med energi för att återigen få en fungerande vardag...
Ja... nog för att jag visste mycket men jag visste inte att det kunde vara så här kört om man är för sjuk för att kunna ge sig in i aktivitetsgarantin.... Även om många redan tvingats göra det och många också har fått ge upp, så önskar jag mig att få slippa den erfarenheten.
I slutet av sommaren någon gång kommer jag att få besked om hur min framtid blir.
Vad var det då jag missat i allt som skrivits i detta ämne de senaste åren? Jo... Jag hade missat att då man blir utförsäkrad och inte får återvända till sjukförsäkringen så har man inte heller någon annan möjlighet att komma dit igen än genom att arbeta xxx antal dagar för att få en sjukpenninggrundande inkomst igen. Jag kunde aldrig någonsin tro att man för all framtid kunde bli helt utestängd och tilldömd att leva på socialbidrag (som det hette förr)... jag borde ha vetat om det, men det gjorde jag inte. Jag visste inte det var så otroligt illa.
Hepp hepp, jag har lärt mig ytterligare något nytt.
Jo - jag tillhör förresten de priviligerade som har en valmöjlighet för jag har stämpeldagar kvar sedan flera år tillbaka - hade jag inte haft det hade jag inte ens kunnat "välja" mig in i aktivietsgarantin... Vad jag nu ska där och göra kan man undra.... men jag ser det inte ens som ett val. Men troligen ska jag uppvisa någon slags tacksamhet. Hepp, hepp.
Glad sommar och må du ha råd och ork att åka på semester! Njut i så fall. Även för oss som inte kan. Hepp.
Fresh Start Bloggen
Tillägg den 14 juni: Kärt barn har många namn. Tillsvidare sjukersättning heter numera stadigvarande sjukersättning och så här skriver FK: Du som är mellan 30 och 64 år kan få sjukersättning om din arbetsförmåga är stadigvarande nedsatt med minst en fjärdedel på grund av sjukdom. Med stadigvarande menas för all överskådlig framtid. Bedömningen av arbetsförmågan gäller alla arbeten på hela arbetsmarknaden.
Under min tid då jag arbetstränade fick jag besked om att om utifall att jag INTE får den sökta sjukersättningen tillsvidare så blir jag utförsäkrad och får, om jag vill, ingå i aktivitetsgarantin under tre månader för att sen ha möjlighet att eventuellt bli sjukskriven igen. Åtagandena under dessa tre månader ska vara individuellt anpassade och möjlighet till mjukstart ska finnas. På grund av tidigare låg halvtidslön ska jag i så fall få lov att söka försörjningsstöd som komplement för att överleva. Hepp, (för att citera en annan blogg).
Om jag tackar nej till att ingå i aktivitetsgarantin så går jag direkt till att söka försörjningsstöd. Utan möjlighet att kunna återvända till sjukförsäkringen. Således dömd till att för all framtid vara beroende av socialtjänsten. Drygt 40 år gammal. Hur sjutton kan man ge ett sådant besked till NÅGON undrar jag? Hepp.
Självklart kan mirakel inträffa, jag kan bli frisk och återigen jobba ihop en sjukpenninggrundande inkomst..... JAG ÄR SJUK och har mängder med papper på detta, utredningar är gjorda högt och lågt och fram och tillbaka under mängder med år. Således innebär detta att jag är för sjuk för att arbeta och är man det kan man inte jobba sig till rätten till sjukpenning igen.
Får man inte sjukpenning kan man inte heller längre fram ansöka om sjukersättning (alltså - sjukpension som det hette förr). Får jag inte sjukersättning får jag inte heller bostadstillägg, jag får inte min AFA-ersättning och jag får således strålande 0 kr i årsinkomst. Jag kommer under resterande livstid inte betala skatt utan leva på skattebetalarna. Nåja, någon liten pension får jag nog för de år jag tidigare jobbat så lite kan jag nog skjuta till så där om ca 25 år... Hepp.
Är det då någon skillnad att leva på försörjningsstöd alternativt sjukersättning???
JA, det är en enorm skillnad. Inte i kronor räknat för där skiljer det endast några hundralappar.... Ca 600 mer i plånboken om jag lever på sjukersättning men för andra diffar det på mer. Men 600 kan å andra sidan vara en enorm skillnad... speciellt då man är utan dem år efter år....
Ligga samhället och skattebetalarna till last resten av livet då??? Njae, det skiljer också lite för andra ersättningar/försäkringar bidrar till försörjningen om man lever med sjukersättning. Att leva på försörjningsstöd innebär att alla pengar kommer från socialtjänsten... dessutom måste man BE om mer pengar varje gång någonting inträffar i livet. Sannolikheten att man måste överklaga, driva rättsprocesser är ganska stor då sparbetingen är stora i landets kommuner. Hepp.... var ska den kraften komma ifrån?
Största skillnaden är dock känslan av att vara en värdig deltagare i samhället.... kunna försörja sig själv utan att någon ifrågasätter vilka val man gör... kanske kunna göra något roligt någon gång... inte mycket men något. Det är stor skillnad det. Få vara ifred och kanske om 5-10 år ha samlat tillräckligt med energi för att återigen få en fungerande vardag...
Ja... nog för att jag visste mycket men jag visste inte att det kunde vara så här kört om man är för sjuk för att kunna ge sig in i aktivitetsgarantin.... Även om många redan tvingats göra det och många också har fått ge upp, så önskar jag mig att få slippa den erfarenheten.
I slutet av sommaren någon gång kommer jag att få besked om hur min framtid blir.
Vad var det då jag missat i allt som skrivits i detta ämne de senaste åren? Jo... Jag hade missat att då man blir utförsäkrad och inte får återvända till sjukförsäkringen så har man inte heller någon annan möjlighet att komma dit igen än genom att arbeta xxx antal dagar för att få en sjukpenninggrundande inkomst igen. Jag kunde aldrig någonsin tro att man för all framtid kunde bli helt utestängd och tilldömd att leva på socialbidrag (som det hette förr)... jag borde ha vetat om det, men det gjorde jag inte. Jag visste inte det var så otroligt illa.
Hepp hepp, jag har lärt mig ytterligare något nytt.
Jo - jag tillhör förresten de priviligerade som har en valmöjlighet för jag har stämpeldagar kvar sedan flera år tillbaka - hade jag inte haft det hade jag inte ens kunnat "välja" mig in i aktivietsgarantin... Vad jag nu ska där och göra kan man undra.... men jag ser det inte ens som ett val. Men troligen ska jag uppvisa någon slags tacksamhet. Hepp, hepp.
Glad sommar och må du ha råd och ork att åka på semester! Njut i så fall. Även för oss som inte kan. Hepp.
Fresh Start Bloggen
Tillägg den 14 juni: Kärt barn har många namn. Tillsvidare sjukersättning heter numera stadigvarande sjukersättning och så här skriver FK: Du som är mellan 30 och 64 år kan få sjukersättning om din arbetsförmåga är stadigvarande nedsatt med minst en fjärdedel på grund av sjukdom. Med stadigvarande menas för all överskådlig framtid. Bedömningen av arbetsförmågan gäller alla arbeten på hela arbetsmarknaden.
onsdag 11 maj 2011
Arbetsträningen
Jag är numera ingen flitig bloggare men lite då och då händer det saker i livet som får mig att inte tiga still i min trötthet längre. Igår var jag på ett möte med bl.a FK och AF på den plats där jag arbetstränat senaste tiden. Under den här tiden har jag ganska snabbt blivit mycket sjukare och har kämpat med livslusten då all min lilla ork använts till att bokstavligen överleva.
Kombinerat med dessa tider för arbetsträningen har jag fortsatt med sjukgymnastik, diverse utredningar om min hälsa osv så jag har varit ganska fullbokad - långt mer än vad orken räckt till för. Eftersom min läkare tryckt på att jag under inga villkor får plocka bort sjukgymnastiken så har jag valt att prioritera den och har meddelat arbetsstället att nu har jag för mycket inbokat så jag kan inte komma idag, alternativt att tröttheten slagit till och jag har slutat fungera över huvudtaget och därför sjukanmält mig.
Nu visar det sig på detta möte att man på arbetsstället trott att jag prioriterat fel i livet och att jag kanske ska fundera över att om jag ska till jobbet dagen efter så kanske jag ska lägga mig lite tidigare så jag med andra ord slipper vara så trött. Därtill är det bra om jag funderar över valen över andra åtaganden jag gör och att jag kanske inte kan klara av allt jag vill göra när jag jobbar precis så som de själva får göra i sina liv.
Här satt jag bara och gapade av pur förvåning. Jag har aldrig i hela mitt liv hört någon misstolka mig något så enormt. Nu säger dessa funderingar mycket mer om den som uttryckte dem än om mig och jag inser att jag skulle varit övertydlig i allt vad jag sagt under hela denna tid. Problemet är att jag är inte van att behöva förklara och uttrycka mig alltför super- och övertydligt för jag är van att bemötas med respekt och tillit till att det jag säger är sant. Okej, de här människorna känner mig inte men jag har mött många andra som inte heller känt mig och ändå inte tolkat mig så helt fel.
När jag har sjukanmält mig pga min trötthet så betyder det inte att jag gjort felaktiga val som leder till trötthet. Okej, det finns säkert människor som gör så men jag tillhör inte dem då jag har fullt upp med att ta mig genom en dag i taget och oftast en del av dagen i taget. Min trötthet kommer av sjukdom och om jag har energi till 30 min sysselsättning en dag så går den energin till att ta mig upp ur sängen, fixa maten och hygienen. Har jag tur kan jag i den processen få mer energi så jag får något mer gjort än så men ibland stannar tillvaron den dagen där och inget mer händer, Och då menar jag INGET MER. Ingen tvätt blir tvättad, ingen träff med någon god vän, ingen aktivitet över huvudtaget. Jag blir liggandes eller sittandes hemma helt enkelt.
Andra dagar är bättre dagar och då kanske orken räcker till de där starttimmarna på morgonen med effektiv tid på 30 - 40 min (fördelat på tre timmar ca pga värk, stelhet och trötthet) OCH en aktivitet därtill, exempelvis besök på sjukgymnastikens gym. Efter ett sådant besök måste jag ta mig hemåt så snart som möjligt, ibland blir jag sittandes i bilen totalt slut och kan inte ens köra bilen hem utan då får jag vackert vänta tills orken kommer tillbaka vilket kan ta mellan 1-2 timmar. Jag är ändå tacksam för tänk om orken inte återvänder när jag sitter där och hämtar igen mig? Tänk om den gamla bilen inte fungerar längre så jag får lov att åka buss med all mertid det kräver och inte minst alla dofter och allergener de övriga passagerarna för med sig som jag reagerar på? Nej, jag är tacksam och hänger mig åt den känslan för annars skulle jag inte orka.
Väl hemma efter ett sådant besök så händer inget mer den dagen utan det är bara vila som gäller. Absolut inget mer. Ingen disk blir diskad, ingen mat blir lagad, absolut inget händer mer än vila. Ibland kan jag orka läsa eller se på tv under vilan men det är ingen självklarhet eller något jag tar för givet.
En annan dag kan det på schemat stå arbetsträning i ca 2 timmar. Då startar jag dagen i min egen takt några timmar innan jag ska vara på plats och är jag övertrött orkar jag inte ens starta men här har jag faktiskt nytta av min envishet som är det som gör att jag kämpar vidare för jag vill så gärna... jag vill orka jobba, jag vill få ta del av en arbetsgemenskap, jag vill träffa trevliga människor och ha fullt fart i mig så jag får vara den jag egentligen är...
Innan jag började min arbetsträning hade jag ett veckoschema som fick mig att vara helt slut men som ändå gjorde att återhämtningstiderna låg någorlunda i fas med vad jag orkade med, jag upplevde att jag hade uppnått en platå av viss stabilitet i vardagen. Att tillföra ytterligare två dagars aktivitet var egentligen dömt att misslyckas men för att överhuvudtaget kunna ha en chans att få den sökta sjukersättningen (sjukpensionen) måste alla möjligheter till att kunna vara yrkesverksam vara uttömda. Det förstår och respekterar jag till fullo - och finns det en chans, om än en mikroskopisk sådan att jag ska kunna arbeta igen, vill ingen hellre mer än mig få denna chans.
När jag nu så arbetstränat så innebär det att jag har tagit bort allt på plus-sidan i tillvaron som att gå på intressanta föreläsningar, träffa vänner för en fika i all enkelhet, jag har inte kunnat städa och tvätta hemma, har glömt mängder med saker som trots sin viktighet ändå fallit bort ur min existens... jag har ägnat mig åt att överleva och har haft som prioritet ett att ha mina medicinska vårdkontakter och som prioritet två sköta min arbetsträning och jag har kämpat som attan. Jag har gjort kloka val för att klara av detta och jag har inte kunnat få till en fungerande vardag hur jag än försökt.
Vad sjutton kan jag mer göra??????
Jo, jag kan välja att till varje pris ÖVERLEVA för livet är trots allt viktigare än att valsa i takt med försäkringskassa och arbetsförmedling, präktiga handledare som sitter inne med alla svar utan att ha någon som helst kunskap om mig och mina tillgångar och tillkortakommanden.
Jag väljer LIVET och jag är nöjd med mitt beslut, DET goda har kommit ur dessa hemska månader med sin kränkande avslutning. Vad FK lämnade för besked återkommer jag till.
Kombinerat med dessa tider för arbetsträningen har jag fortsatt med sjukgymnastik, diverse utredningar om min hälsa osv så jag har varit ganska fullbokad - långt mer än vad orken räckt till för. Eftersom min läkare tryckt på att jag under inga villkor får plocka bort sjukgymnastiken så har jag valt att prioritera den och har meddelat arbetsstället att nu har jag för mycket inbokat så jag kan inte komma idag, alternativt att tröttheten slagit till och jag har slutat fungera över huvudtaget och därför sjukanmält mig.
Nu visar det sig på detta möte att man på arbetsstället trott att jag prioriterat fel i livet och att jag kanske ska fundera över att om jag ska till jobbet dagen efter så kanske jag ska lägga mig lite tidigare så jag med andra ord slipper vara så trött. Därtill är det bra om jag funderar över valen över andra åtaganden jag gör och att jag kanske inte kan klara av allt jag vill göra när jag jobbar precis så som de själva får göra i sina liv.
Här satt jag bara och gapade av pur förvåning. Jag har aldrig i hela mitt liv hört någon misstolka mig något så enormt. Nu säger dessa funderingar mycket mer om den som uttryckte dem än om mig och jag inser att jag skulle varit övertydlig i allt vad jag sagt under hela denna tid. Problemet är att jag är inte van att behöva förklara och uttrycka mig alltför super- och övertydligt för jag är van att bemötas med respekt och tillit till att det jag säger är sant. Okej, de här människorna känner mig inte men jag har mött många andra som inte heller känt mig och ändå inte tolkat mig så helt fel.
När jag har sjukanmält mig pga min trötthet så betyder det inte att jag gjort felaktiga val som leder till trötthet. Okej, det finns säkert människor som gör så men jag tillhör inte dem då jag har fullt upp med att ta mig genom en dag i taget och oftast en del av dagen i taget. Min trötthet kommer av sjukdom och om jag har energi till 30 min sysselsättning en dag så går den energin till att ta mig upp ur sängen, fixa maten och hygienen. Har jag tur kan jag i den processen få mer energi så jag får något mer gjort än så men ibland stannar tillvaron den dagen där och inget mer händer, Och då menar jag INGET MER. Ingen tvätt blir tvättad, ingen träff med någon god vän, ingen aktivitet över huvudtaget. Jag blir liggandes eller sittandes hemma helt enkelt.
Andra dagar är bättre dagar och då kanske orken räcker till de där starttimmarna på morgonen med effektiv tid på 30 - 40 min (fördelat på tre timmar ca pga värk, stelhet och trötthet) OCH en aktivitet därtill, exempelvis besök på sjukgymnastikens gym. Efter ett sådant besök måste jag ta mig hemåt så snart som möjligt, ibland blir jag sittandes i bilen totalt slut och kan inte ens köra bilen hem utan då får jag vackert vänta tills orken kommer tillbaka vilket kan ta mellan 1-2 timmar. Jag är ändå tacksam för tänk om orken inte återvänder när jag sitter där och hämtar igen mig? Tänk om den gamla bilen inte fungerar längre så jag får lov att åka buss med all mertid det kräver och inte minst alla dofter och allergener de övriga passagerarna för med sig som jag reagerar på? Nej, jag är tacksam och hänger mig åt den känslan för annars skulle jag inte orka.
Väl hemma efter ett sådant besök så händer inget mer den dagen utan det är bara vila som gäller. Absolut inget mer. Ingen disk blir diskad, ingen mat blir lagad, absolut inget händer mer än vila. Ibland kan jag orka läsa eller se på tv under vilan men det är ingen självklarhet eller något jag tar för givet.
En annan dag kan det på schemat stå arbetsträning i ca 2 timmar. Då startar jag dagen i min egen takt några timmar innan jag ska vara på plats och är jag övertrött orkar jag inte ens starta men här har jag faktiskt nytta av min envishet som är det som gör att jag kämpar vidare för jag vill så gärna... jag vill orka jobba, jag vill få ta del av en arbetsgemenskap, jag vill träffa trevliga människor och ha fullt fart i mig så jag får vara den jag egentligen är...
Innan jag började min arbetsträning hade jag ett veckoschema som fick mig att vara helt slut men som ändå gjorde att återhämtningstiderna låg någorlunda i fas med vad jag orkade med, jag upplevde att jag hade uppnått en platå av viss stabilitet i vardagen. Att tillföra ytterligare två dagars aktivitet var egentligen dömt att misslyckas men för att överhuvudtaget kunna ha en chans att få den sökta sjukersättningen (sjukpensionen) måste alla möjligheter till att kunna vara yrkesverksam vara uttömda. Det förstår och respekterar jag till fullo - och finns det en chans, om än en mikroskopisk sådan att jag ska kunna arbeta igen, vill ingen hellre mer än mig få denna chans.
När jag nu så arbetstränat så innebär det att jag har tagit bort allt på plus-sidan i tillvaron som att gå på intressanta föreläsningar, träffa vänner för en fika i all enkelhet, jag har inte kunnat städa och tvätta hemma, har glömt mängder med saker som trots sin viktighet ändå fallit bort ur min existens... jag har ägnat mig åt att överleva och har haft som prioritet ett att ha mina medicinska vårdkontakter och som prioritet två sköta min arbetsträning och jag har kämpat som attan. Jag har gjort kloka val för att klara av detta och jag har inte kunnat få till en fungerande vardag hur jag än försökt.
Vad sjutton kan jag mer göra??????
Jo, jag kan välja att till varje pris ÖVERLEVA för livet är trots allt viktigare än att valsa i takt med försäkringskassa och arbetsförmedling, präktiga handledare som sitter inne med alla svar utan att ha någon som helst kunskap om mig och mina tillgångar och tillkortakommanden.
Jag väljer LIVET och jag är nöjd med mitt beslut, DET goda har kommit ur dessa hemska månader med sin kränkande avslutning. Vad FK lämnade för besked återkommer jag till.
torsdag 24 mars 2011
De svenska sjuk- och arbetslöshetsförsäkringarna, är de unika?
2011-05-11: Redigerar detta långa inlägg till att bara länka till texten istället för kopiera den.
Tar mig friheten att klippa ur intressant text från publikationen nedan:
http://www.temafattigdom.se/files/contentFiles/2011rapporter/timbrorapportde_svenska_sjukocharbetsloshetsforsakringarna__ar_de_unika.pdf
Läs gärna hela skriften, den är intressant!
Med tiden har systemet blivit allt snårigare och det är i dag svårt att få en överblick över ordningen och vilka rättigheter man som medborgare har. På en samhällig nivå är det dessutom knepigt att avgöra om nuvarande system är långsiktigt hållbara. Utmaningen får allt fler att fråga sig hur en väl utformad socialförsäkring ska se ut. Hur kan vi skapa ett system som erbjuder ett gott skydd samtidigt som den främjar rörlighet, stimulerar till omställning och anpassning och samtidigt är tydlig och transparent?
http://www.temafattigdom.se/files/contentFiles/2011rapporter/timbrorapportde_svenska_sjukocharbetsloshetsforsakringarna__ar_de_unika.pdf
Tar mig friheten att klippa ur intressant text från publikationen nedan:
http://www.temafattigdom.se/files/contentFiles/2011rapporter/timbrorapportde_svenska_sjukocharbetsloshetsforsakringarna__ar_de_unika.pdf
Läs gärna hela skriften, den är intressant!
Med tiden har systemet blivit allt snårigare och det är i dag svårt att få en överblick över ordningen och vilka rättigheter man som medborgare har. På en samhällig nivå är det dessutom knepigt att avgöra om nuvarande system är långsiktigt hållbara. Utmaningen får allt fler att fråga sig hur en väl utformad socialförsäkring ska se ut. Hur kan vi skapa ett system som erbjuder ett gott skydd samtidigt som den främjar rörlighet, stimulerar till omställning och anpassning och samtidigt är tydlig och transparent?
http://www.temafattigdom.se/files/contentFiles/2011rapporter/timbrorapportde_svenska_sjukocharbetsloshetsforsakringarna__ar_de_unika.pdf
onsdag 23 mars 2011
Efter tio torsdag om skusan.
Sverige har hårdaste reglerna i hela västvärlden
Förra året ansökte fler än någonsin om skuldsanering, ändå har reglerna hårdnat.
Sofia Eng fick skulder på flera hundra tusen när hon skilde sig och kronofogden har mätt ut hennes lön så snävt att hon inte kan betala varken tv-licens eller elräkningar, nya skulder uppstår. Trots detta får hon inte skuldsanering.
Anna-Carin Gustafsson Åström är chef för skuldsaneringen hos Kronofogden.
Jan Ertsborn har gjort en utredning om skuldsanering och säger att Sverige har de strängaste reglerna för skuldsanering i hela västvärlden, han förespråkar en generösare hållning.
Förra året ansökte fler än någonsin om skuldsanering, ändå har reglerna hårdnat.
Sofia Eng fick skulder på flera hundra tusen när hon skilde sig och kronofogden har mätt ut hennes lön så snävt att hon inte kan betala varken tv-licens eller elräkningar, nya skulder uppstår. Trots detta får hon inte skuldsanering.
Anna-Carin Gustafsson Åström är chef för skuldsaneringen hos Kronofogden.
Jan Ertsborn har gjort en utredning om skuldsanering och säger att Sverige har de strängaste reglerna för skuldsanering i hela västvärlden, han förespråkar en generösare hållning.
Vi får hoppas inslaget kommer på tv4play också!
tisdag 22 mars 2011
Lokal debatt
Gott att debatten inte tystnar:
Källa: SLA idag.
Läs mer här:
Inom-overskadlig-framtid
Vårt största hot är en myndighet
3 brev från KFM idag
torsdag 10 mars 2011
Biskopen om utanförskap och fattigdom i dagens Sverige
Gläds åt att kyrkan ser konskvenserna hur tragiskt det än är. Insiktsfullt och väl skrivet av en Biskop som vågat ta ställning. För att läsa artikeln, klicka på bilden. Införd i SLA idag 10 mars.
Ytterligare en insändare i samma tidning om fattigdomen i Sverige, denna gång funderingar kring Coop och deras nya rabattsystem. Tyckte funderingarna var intressanta då jag stått på Coop och undrat exakt samma sak.
Sverige håller på och vakna rejält, tystnaden ÄR verkligen bruten och fler och fler reagerar.
VI GÖR SKILLNAD!!!
torsdag 3 mars 2011
Insiktsfullt
DN har idag en artikel om den kraftiga ökningen av sjukdagar i Sverige:
http://www.dn.se/nyheter/sverige/kraftig-okning-av-sjukdagar
Jag gillar det här stycket:
Man kan ju undra OM det kommer en förändring och i så fall NÄR den kommer.... :-D Tänk att det inte går att trolla bort sjuka människor och låtsas som om de inte finns.... Om generaldirektören har insett det kanske även politikerna snart begriper detta också.... :)
Hoppas kan en alltid....
http://www.dn.se/nyheter/sverige/kraftig-okning-av-sjukdagar
Jag gillar det här stycket:
– Nu kommer de tillbaka från arbetsförmedlingen där man konstaterat att de inte kan arbeta. Vi behöver verkligen fundera på vad vi över huvud taget kan göra med dessa personer. Vi kan inte låtsas att vi inte har sett dem förut, säger Adriana Lender, Försäkringskassans generaldirektör.
De här personerna tvingades lämna sjukförsäkringen för att deras dagar var slut och inte för att Försäkringskassan ansåg att de hade blivit friska.
Man kan ju undra OM det kommer en förändring och i så fall NÄR den kommer.... :-D Tänk att det inte går att trolla bort sjuka människor och låtsas som om de inte finns.... Om generaldirektören har insett det kanske även politikerna snart begriper detta också.... :)
Hoppas kan en alltid....
söndag 27 februari 2011
Ex-försäkring
Ännu ett inlägg inspirerat av en kommentar på ett av mina inlägg. Denna gång en kommentar av någon som tror på vårt s.k. sjukförsäkringssystem. Egentligen är jag glad över att det finns NÅGON individ som faktiskt tror på landet Sverige... jag umgås nästan enbart med folk som är DRABBADE av landet Sveriges nackdelar.
Här är dock min reflektion av kommentaren som prisar försäkringskassan under inlägget "Påskuppropet":
Vad härligt att du tror på systemet Anonym! Det gör de flesta som inte är inne i det och kastas och bollas runt som om vi inte vore människor! Problemet är att det inte bara är enstaka individer som drabbas av de där övergångsreglerna utan vi är TUSENTALS. Tyvärr.
Ja, det har sina poänger att du inte kan fastna i systemet med tidsbegränsad ersättning i tiotals år - det håller jag med om är BRA.
MEN - det finns ett nytt oerhört otäckt och cyniskt sätt att låta sjuka människor fastna i samma system som utåt sätt låter så otroligt bra. Och det är genom att utförsäkra dem, låta dem gå över sina resurser (pga sjukdom) i tre månader och sen återigen ANSÖKA om sjukpenning.... som du kan ha i xx antal månader... Och DÄREFTER kan du sen gång på gång återigen söka om tillsvidare sjukersättning.
Hur blev det så här??? Lagstiftaren ville säkerligen mer väl än så här, remissinstanserna varnade och protesterade men förändringen skulle absolut drivas igenom innan konsekvenserna för den lilla individen var klarlagda ordentligt. Nu lever vi i den konsekvensen. Tusentals av oss.
Grattis att du inte tillhör dem! Må du inte drabbas av sjukdom och inse ett och annat om det som förr hette sjukförsäkringssystemet... idag vet jag inte vad det kallas... men inte är det någon sjukförsäkring för alla inte.
Skäms på Sverige!
Här är dock min reflektion av kommentaren som prisar försäkringskassan under inlägget "Påskuppropet":
Vad härligt att du tror på systemet Anonym! Det gör de flesta som inte är inne i det och kastas och bollas runt som om vi inte vore människor! Problemet är att det inte bara är enstaka individer som drabbas av de där övergångsreglerna utan vi är TUSENTALS. Tyvärr.
Ja, det har sina poänger att du inte kan fastna i systemet med tidsbegränsad ersättning i tiotals år - det håller jag med om är BRA.
MEN - det finns ett nytt oerhört otäckt och cyniskt sätt att låta sjuka människor fastna i samma system som utåt sätt låter så otroligt bra. Och det är genom att utförsäkra dem, låta dem gå över sina resurser (pga sjukdom) i tre månader och sen återigen ANSÖKA om sjukpenning.... som du kan ha i xx antal månader... Och DÄREFTER kan du sen gång på gång återigen söka om tillsvidare sjukersättning.
Hur blev det så här??? Lagstiftaren ville säkerligen mer väl än så här, remissinstanserna varnade och protesterade men förändringen skulle absolut drivas igenom innan konsekvenserna för den lilla individen var klarlagda ordentligt. Nu lever vi i den konsekvensen. Tusentals av oss.
Grattis att du inte tillhör dem! Må du inte drabbas av sjukdom och inse ett och annat om det som förr hette sjukförsäkringssystemet... idag vet jag inte vad det kallas... men inte är det någon sjukförsäkring för alla inte.
Skäms på Sverige!
lördag 26 februari 2011
Trötthet
Bloggandet gör att jag får leva ut lite frustrationer över livssituationen jag befinner mig i. Jag har genom åren och alla prövningar, sjukdomar och livshändelser verkligen blivit fantastiskt duktig på att njuta och känna lycka över det som är bra i livet... av att vädret är fint... eller en fin låt på radion. Att jag har ett hem att bo i... mina fantastiska vänner osv.
Ibland kan jag till och med upplysa nya bekantskaper om ett och annat utifrån mina livserfarenheter... vi kan tillsammans diskutera och finna gemenskap och jag njuter verkligen.
Men ibland blir jag så innerligt trött.
Trött på människors okunskap. Trött på deras ovilja till kunskap utan bara i all sin naivitet vill tala om hur duktiga de själva är. Senast nu i form av en kommentar i mitt förra inlägg. Missförstå mig ej för jag är jätteglad att någon läser det jag skriver, jag blir ännu gladare över att få en kommentar att läsa.
Men samtidigt speglar det hur otroligt stor okunskapen i samhället är. Kanske det beror på att jag just nu varit extra trött ett par dagar och har lägre toleransnivå som gör att jag reagerar så.... för kanske jag sett det som en sporre i att få mer energi att jobba vidare om jag inte varit det.
Jag skulle såklart kunna nyttja kommentaren och bit för bit berätta om en annan verklighet för prinsessanz som själv har ett oerhört tragiskt livsöde. 34 år gammal och inte jobbat mer än 5 månader totalt av sitt liv... Där erkänner jag dock att jag får lite energi för på sätt och vis är jag faktiskt glad över att livet tagit mig till så många olika jobb som jag lärt mig så mycket av. Tänk så mycket av mig som inte varit jag om jag bara jobbat 5 månader av MITT liv... Känner tacksamhet över att mitt liv är mitt.
Överskuldsättning kommer ibland från överkonsumtion, det vet vi. Men alla vi som inte fått våra skulder på det sättet, vi som alltid varit sparsamma och slitit för våra pengar, som levt vårt liv i god tro att det skulle se ut som det hade gjort fram till den stora förändringen kom i form av arbetslöshet, sjukdom etc....
Men den historien orkar jag inte ta en gång till just idag. Men tänk vad en liten kommentar kan betyda mycket... så många tankar den sätter igång.... Tack till sofieV, NoCash, omstarten och prinsessanz.
Go söndag på er! ;)
PS Sofie: Jag håller med dig till 1000 procent! :-D
Ibland kan jag till och med upplysa nya bekantskaper om ett och annat utifrån mina livserfarenheter... vi kan tillsammans diskutera och finna gemenskap och jag njuter verkligen.
Men ibland blir jag så innerligt trött.
Trött på människors okunskap. Trött på deras ovilja till kunskap utan bara i all sin naivitet vill tala om hur duktiga de själva är. Senast nu i form av en kommentar i mitt förra inlägg. Missförstå mig ej för jag är jätteglad att någon läser det jag skriver, jag blir ännu gladare över att få en kommentar att läsa.
Men samtidigt speglar det hur otroligt stor okunskapen i samhället är. Kanske det beror på att jag just nu varit extra trött ett par dagar och har lägre toleransnivå som gör att jag reagerar så.... för kanske jag sett det som en sporre i att få mer energi att jobba vidare om jag inte varit det.
Jag skulle såklart kunna nyttja kommentaren och bit för bit berätta om en annan verklighet för prinsessanz som själv har ett oerhört tragiskt livsöde. 34 år gammal och inte jobbat mer än 5 månader totalt av sitt liv... Där erkänner jag dock att jag får lite energi för på sätt och vis är jag faktiskt glad över att livet tagit mig till så många olika jobb som jag lärt mig så mycket av. Tänk så mycket av mig som inte varit jag om jag bara jobbat 5 månader av MITT liv... Känner tacksamhet över att mitt liv är mitt.
Överskuldsättning kommer ibland från överkonsumtion, det vet vi. Men alla vi som inte fått våra skulder på det sättet, vi som alltid varit sparsamma och slitit för våra pengar, som levt vårt liv i god tro att det skulle se ut som det hade gjort fram till den stora förändringen kom i form av arbetslöshet, sjukdom etc....
Men den historien orkar jag inte ta en gång till just idag. Men tänk vad en liten kommentar kan betyda mycket... så många tankar den sätter igång.... Tack till sofieV, NoCash, omstarten och prinsessanz.
Go söndag på er! ;)
PS Sofie: Jag håller med dig till 1000 procent! :-D
fredag 25 februari 2011
Varför uppfinna hjulet igen?
Hittade nedanstående text hos http://blogg.segra.se/vill-minska-utanforskapet/ så varför skriva det igen när det står så tydligt där vad det handlar om.... Kan bara instämma! Mitt enda tillägg blir att många har en förlegad syn på hemlöshet i Sverige idag, att vem som helst av oss kan hamna där inom några månader vet folk faktiskt inte om. Att vi har hemlösa barn i vårt land syns och märks inte fullt ut ännu och även mina vänner svävar i ovisshet härom... Det är så tragiskt att det finns hemlösa över huvudtaget, än mer tragiskt att folk inte vet om hur illa ställt det är med Sverige.
”Många typer av ”utanförskap” består till stor del på brist på pengar. Dvs utanförskap definieras av mängden pengar. Har du inget arbete så är du utanför arbetslivet, vilket i sig kan vara problematiskt, men det är när arbetslöshetskassan dras in som det riktiga utanförskapet visar sig. Du blir hemlös… Är du sjuk så är det problematiskt, men det är först när du inte får någon ersättning som du kan leva på som utanförskapet blir tydligare i kanterna. Du blir hemlös.
Idag får många lön så trevlig lönehelg på dig - du som får sådan alltså!
”Många typer av ”utanförskap” består till stor del på brist på pengar. Dvs utanförskap definieras av mängden pengar. Har du inget arbete så är du utanför arbetslivet, vilket i sig kan vara problematiskt, men det är när arbetslöshetskassan dras in som det riktiga utanförskapet visar sig. Du blir hemlös… Är du sjuk så är det problematiskt, men det är först när du inte får någon ersättning som du kan leva på som utanförskapet blir tydligare i kanterna. Du blir hemlös.
Idag får många lön så trevlig lönehelg på dig - du som får sådan alltså!
måndag 14 februari 2011
Påskuppropet
Nu har jag haft en väldans lång paus men det behövde jag verkligen. Livet rullar som vanligt vidare och jag med det. Inga besked om överklagan av skusan-beslut men det lär väl ta tid.
Idag blev jag glad när jag läste denna artikel:
http://www.aftonbladet.se/debatt/debattamnen/samhalle/article8565983.ab
Äntligen samlar sig folk från olika yrkesgrupper och går emot politikernas vansinnesbeslut för sjuka och arbetslösa. Måtte detta nu leda till förändring.
Idag var jag på möte med FK och AF och jag hör vad de säger... jag förstår gången i processen men jag har tillräckligt lång erfarenhet av att se konsekvenserna av det de säger utan att blint tro att det ska bli bra i mitt liv efter 1 juli då min sjukersättningsperiod kommer till vägs ände... Jag är ansluten till en a-kassa... jag jag vet att jag kan vara tre månader med aktivitetsersättning och vara plågad av alla måsten jag inte klarar av pga sjukdomar. Ja... jag vet också att jag kan få sjukpenning sen... jag vet hur man räknar ut denna sjukpenning och enkel matematik gör att jag kommer att få leva på socialbidrag efter tre år med sjukersättning för lönen jag hade senast jag arbetade var bedrövligt låg. Får jag därefter någon gång i framtiden sjukersättning igen vet jag också att den ersättningen räknas på mina senaste års inkomster i snitt och enkel matematik blir helt enkelt att jag blir livstidsdömd att leva på socialbidrag...
Enkel matematik på grund av idiotiska politiska beslut. Jag tror inte någon politiker trodde det skulle bli så här illa för så många medborgare i vårt land. Jag tror inte de är så inkompetenta och dumma utan de blev blåsta av vinden som skulle föra nya regeringen framåt och visa på att nu skulle minsann förändringarna ske snabbt.... någonstans i allt blundande för vad remissinstanserna sa så ville man kanske ändå gott. Jag vill tro det. Jag vill. Jag vill....
Men det är svårt för jag är en av de drabbade och jag vill jag vill jag vill att ni nu tar konsekvensen av era tidigare beslut och ändrar på dem för de är oerhört korkade. Visa att ni inte är lika korkade som era beslut. NU.
Läs även andra bloggares åsikter om långtidssjukskrivna, överskuldsatta, kronofogden, arbetsförmedlingen, sjuka, försäkringskassan
Idag blev jag glad när jag läste denna artikel:
http://www.aftonbladet.se/debatt/debattamnen/samhalle/article8565983.ab
Äntligen samlar sig folk från olika yrkesgrupper och går emot politikernas vansinnesbeslut för sjuka och arbetslösa. Måtte detta nu leda till förändring.
Idag var jag på möte med FK och AF och jag hör vad de säger... jag förstår gången i processen men jag har tillräckligt lång erfarenhet av att se konsekvenserna av det de säger utan att blint tro att det ska bli bra i mitt liv efter 1 juli då min sjukersättningsperiod kommer till vägs ände... Jag är ansluten till en a-kassa... jag jag vet att jag kan vara tre månader med aktivitetsersättning och vara plågad av alla måsten jag inte klarar av pga sjukdomar. Ja... jag vet också att jag kan få sjukpenning sen... jag vet hur man räknar ut denna sjukpenning och enkel matematik gör att jag kommer att få leva på socialbidrag efter tre år med sjukersättning för lönen jag hade senast jag arbetade var bedrövligt låg. Får jag därefter någon gång i framtiden sjukersättning igen vet jag också att den ersättningen räknas på mina senaste års inkomster i snitt och enkel matematik blir helt enkelt att jag blir livstidsdömd att leva på socialbidrag...
Enkel matematik på grund av idiotiska politiska beslut. Jag tror inte någon politiker trodde det skulle bli så här illa för så många medborgare i vårt land. Jag tror inte de är så inkompetenta och dumma utan de blev blåsta av vinden som skulle föra nya regeringen framåt och visa på att nu skulle minsann förändringarna ske snabbt.... någonstans i allt blundande för vad remissinstanserna sa så ville man kanske ändå gott. Jag vill tro det. Jag vill. Jag vill....
Men det är svårt för jag är en av de drabbade och jag vill jag vill jag vill att ni nu tar konsekvensen av era tidigare beslut och ändrar på dem för de är oerhört korkade. Visa att ni inte är lika korkade som era beslut. NU.
Läs även andra bloggares åsikter om långtidssjukskrivna, överskuldsatta, kronofogden, arbetsförmedlingen, sjuka, försäkringskassan
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)