Myndigheter

Idag har jag varit med det vuxna barnet hos socialtjänsten för att söka pengar då han numera ska vara självförsörjande. Det är intressant med nya erfarenheter och sluta fascineras av olika galenskaper det gör jag då aldrig. Speciellt inte om de drabbar mig och mina nära. Än mindre då våra svenska myndigheter är inblandade.

Den 30 juni stod det klart för mig att det sista underhållet inte hade betalats ut till min 19-åring - samtliga våra matpengar för 3 veckor framåt var helt borta således. Vid koll med Försäkringskassan (FK) visade det sig att underhållsstöd betalas ut i FÖRSKOTT. Detta är troligen något jag fick information om och borde haft i minnet i de senaste 19 åren sen barnet kom till världen... men icke - glömska må vara förlåtet. Men ack så jobbigt när det drabbar en 19 år senare... suck. Således hade de 1273 kronorna betalats ut sista gången i maj månad. Bostadsbidrag å andra sidan betalas nämligen ut i EFTERSKOTT - det hade jag däremot koll på för därifrån kom det brev om att mitt barn nu skulle sluta skolan enligt planerna och att det var dags att förnya ansökan alternativt meddela om ny sådan ej skulle inkomma. De skulle i så fall meddela bostadstillägg att vår situation ändrats och det skulle ej behövas någon ny ansökan dit. Skönt - ett problem mindre tänkte jag.

En vecka senare, eller två, kom ny blankett med anvisningar om hur det skulle fyllas i. Igen. Lämnade förra ansökan i januari.

Vid ifyllandet av ansökan om bostadstillägg ska barnet anges som inneboende med släktskap. FK förutsätter att inneboenden betalar hyra. Om de inte betalar hyra så tar de ändå det för givet så där finns inget undantag att få alls. Som vuxen bor man nämligen inte gratis i FK-världen. Och barn är inte barn efter avslutad gymnasieskola.

Tack vare det uteblivna underhållsstödet kan inte Kronofogden ha utmätning på min sjukersättning denna månad då vi är två som ska leva för priset av en. Så det skulle komma tillbaka till oss. Det var bara det att jag redan hade fått det beloppet tillbaka för vi blev lovade att köpa glasögon till barnet som var i stort behov av det och som lydig medborgare hade vi ju väntat till maj månad för återbesök som optikern föreslog i december. Så dumt att jag inte begrep att vi skulle gått direkt då utmätningen började igen i våras. *suck*  Pris 1798 kr i maj för ett par glasögon. Billigt ändå, gott med konkurrens ibland för oss kunder.

Således kom det utmätta beloppet åter till oss. Som det sen inte fanns utrymme för. Maj månads utmätning kunde de inte skicka tillbaka heller för den var redan vidarebefordrad till borgenärerna. Att barnet tagit ett privat lån på 1500 för att få hämta ut sina färdiga glasögon som var hett eftertraktade bryr sig ingen om. Men fortsättning följer nog snart, det brukar det göra. När man har med myndigheter att göra.

På Kronofogden däremot räknas barnet inte som barn längre och således upphör han att existera hos dem. Men hade han haft sommarjobb hade han funnits kvar, tydligen. Annars hade de nog inte frågat om det. Men något sådant har han inte. Förbehållsbeloppet sänks och det gäller bara för mig och mina utgifter, att mitt barn behöver tak över huvudet, schampo, strumpor och mat det är inte deras bekymmer. Och jag erkänner - jag är rätt tacksam för det. De har räknat med hans studiebidrag och underhåll vid utmätningen - pengar som jag inte juridiskt har någon som helst rätt till för de kommer direkt till honom efter 18-årsdagen. Så kan han nu framöver dra in några enstaka kronor är han värd att till sist äntligen få behålla dem själv.

Jo, så till det där med dagens begivenheter. Vi fick relativt snabbt tid för besök hos Försörjningsstödet på socialtjänsten - 12 dagars väntan bara, det tycker jag faktiskt var ok. Barnet fick fylla i sin ansökan själv - välkommen till vuxenvärlden. Han fick fylla i listan över sökta jobb för den måste lämnas in om man ska kunna få några pengar alls. Och så gicks ansökan igenom - hyra och sådana oväsentligheter har man inte om man bor hemma hos föräldrarna fick vi veta. Nähä. Så här är barnet alltså barn fortfarande och ska försörjas av mig som förälder. Och jobb det skulle han ha sökt redan i januari för han visste att han skulle bli arbetslös i juli. Att meningen var att han skulle gå en högskolekurs över sommaren och få behålla studiebidraget och ha sysselsättning det räknas visst inte. Och att han därmed skulle stå utan pengar visste han alltså redan i januari enligt denna myndighets resonemang. Så pengar skulle inte gå att få den vägen inte. Men kanske nästa månad om han sökt jobb tillräckligt bra.


- Men då överklagar vi självklart för det beslutet är vi inte nöjda med, sa jag då direkt. 


-Ja, det kan man ju självklart göra men då lutar vi oss mot tidigare domar så den vägen är det ingen större idé att gå. Men rätt att överklaga det har man.


-Men tro inte att det blir annat beslut pga det inte... typ så var beskedet. Som jag sa i hissen på väg upp dit till sonen: "Går det så går det"... Överlever gör man ju alltid men då har vi i alla fall försökt.


Nu är det så här att när jag var väldigt sjuk 1996 och drog på mig mina skulder hade jag kontakt med socialtjänsten, jag gick i terapi på heltid och mådde otroligt dåligt av många orsaker. Då fick vi ekonomiskt bistånd som det hette på den tiden. En kortare period. Jag fick avslag och så var det med den biten, jag orkade inget mer där och då. Då frågade personalen mig om jag var nöjd med beslutet om att få avslag på min ansökan - vilket jag var tvungen att svara nej på fast jag egentligen struntade i vilket där och då. -Men då måste du överklaga... fick jag veta där och då. Men det orkar jag inte sa jag och grät och hade ångest och tyckte livet var skit överlag. Så på plats hjälpte de mig att överklaga och sa muntligen direkt att det nog skulle lösa sig och att jag skulle ägna mig åt min terapi jag.... *ler*

Snacka om att samhället har förändrats. Vilket himla tur att jag också gjort det.

Är jag inte nöjd med beslutet så ska jag självklart överklaga det.

That´s it.

Nåja, nu är det inte mitt beslut utan sonens men jag hoppas få "hjälpa till" där... Det ska bli högst intressant att se vilken paragraf i socialtjänsten de hänvisar sitt avslag till, samt vilken dom de hänvisar besväret till senare. Jag är nyfiken och den lede flög i mig på vägen därifrån minsann. Upp till kamp!, sjöng det inom mig! Nåja, jag måste ju lyssna på barnet som bestämmer över sitt liv så någon bulldozer tänker jag inte vara men lite besvärligt vore allt roligt att få vara en stund i alla fall. Om inte annat bättrar vi väl på statistiken lite. Någonstans.

När jag torrt konstaterade att om han får avslag så vill jag fylla i en ansökan tack. Men se det gick inte. Då fick jag allt gå hem och ringa på telefontiden nästa dag och be om en tid och göra om proceduren igen. Men ni har ju väntetid? Det är NU vi inte har några pengar... Jo, akuta tider hade de ju och 53 kr om dagen i mat har man rätt till.... så visst kan de lösa det om situationen är så. Nä, jag har lånat 1200 av en kompis säger jag... mitt dumma fan. Att jag har 200 kvar av de pengarna är ju god hjälp så vi överlever men hur sjutton ska hon få tillbaka sina pengar då??? Suck. Det var ju därför det var så viktigt att sonen blev beviljat bistånd - då kunde jag lämna tillbaka de pengarna til henne. Men näe, någon egen tid det orkar jag bara inte med, en tid per vecka får baske mig vara nog. Hur mycket rätt till matpengar vi än egentligen har. Men här haltar mitt resonemang känner jag, jag skyller på värmen.

Nu till en annan märklig erfarenhet av idag. De ska ha sonens kontoutdrag tre månader bakåt i tiden samt ett utdrag över eventuellt sparande. Det här har jag aldrig stött på tidigare och visst kan de väl få det men som princip undrar jag om det är lagligt? Idag betalas nästan allt med kort och via internet så vad händer då med integriteten? Det här förstår jag inte alls och hur forskar jag vidare i detta? Det de är ute efter att inspektera är om det gått in summor för då räknas de som inkomster och dras bort från försörjningsstödet.... Puh? Han skulle ju få avslag???

Till saken hör att det ramlat in lite pengar till studentpresenter i juni månad. Det sa handläggaren att de inte bryr sig om dock. Men jag hade sparat i 32 månader, sonen själv i ca 15 mån så tillsammans med pengarna som vännerna  och släktingarna förde över blev det till en liten nätt summa.... Som då ska räknas som inkomster fast de inte gör det??? Eller? Näe, det här begriper jag inte alls. Pengarna är självklart förbrukade, det inköptes en dator. Vilket många i den klassen gjorde som avslutning då skolans datorer var rejält slitna efter 3 år och inte mycket att köpa ut. Och ett absolut livnödvändigt arbetsredskap på högskolan....

Tjing plong slut - studera.nu har idag meddelat högskoleantagningarna och - SONEN KOM IN PÅ SITT FÖRSTAHANDSVAL MINSANN!!! Så glad jag blev verkligen - han börjar på högskolan i augusti.... Något inom IT så nog var det en god investering han gjorde allt i och med sitt datorinköp.

Och som fattig ensamstående skuldsatt mamma kan jag bara konstatera att 100 kronor per månad i 32 mån gör en himla bra studentpresent till slut.. så glad jag är att jag inte gav upp om den biten även om det var nära ibland. :)

Så med den glada upplysningen avslutar jag detta megalånga inlägg.... :)