Vad hände på vägen?
Kan vi inte ta hand om våra barn och vara mänskliga inom våra myndigheter utan alltid stirra oss blinda på vad som är rätt enligt praxis har det gått för långt. Lagtexter och paragrafryttare står på ena sidan, på den andra står människor av kött och blod som lever, andas och ska vara goda samhällsmedborgare. Var tog sig den ena sidan rätten att sluta bry sig om människorna på den andra sidan? När förvandlades vi till något som ej ska respekteras och värderas högt längre?
Var någonstans på vägen blev det så här? Är folk som har anställningar så rädda för att bli av med jobbet så man sväljer alla galenskaper med hull och hår eller varför har överheten sådan enorm makt så de anställda inte ställer sig upp och säger NEJ, nu räcker det???
Idag, år 2010 i Sverige har vi en havererad sjukförsäkring, en omänsklig "hantering" av människor inom myndigheterna och ett elit-tänkande där alla ska vara stöpta i samma form. Allt fler barn och vuxna får diagnoser vi aldrig tidigare hörde talas om. Förr var det okej att alla var olika, det var inte konstigt. Idag går vi till läkare, får diagnoser och sorteras in i olika fack.
Eller så är vi helt "normala" elit-människor som springer i ekorrhjulen tills vi stupar och då är vi inte vatten värda längre, då kastas vi ut utan skyddsnät och ska klara oss helt själva och vara utlämnade till olika handläggares tyckanden och tänkanden beroende på deras dagsform.
VILL MAN SÅ KAN MAN FÖRÄNDRA.
MAN KAN VÄLJA ATT BETE SIG MÄNSKLIGT.
OM MAN VILL.
Och för att uppnå BALANS måste man aktivt våga välja just balans.... inte bara prata om det....
Läs vidare hos
Ulrika: Om umgängesbarnen
The Rocker: Om lyxfällan kontra verklighetens evighetsgäldenärer.
...med flera...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar
Tack för att du tar dig tid att lämna ett avtryck från ditt besök - det uppmuntrar att kämpa vidare en stund till.